Följa sin känsla

Ja, som ni märkte deltog jag inte i brottningen igår.

Vi blev ombedda att ta på oss bikini - och då tänker man " Jaha, ska vi ha poolparty igen ?"
Men så kommer man ner och ser vad som väntar.

Jag kände direkt en obehaglig knut ovanför magen,och en stor irritation. Jag såg andra Viktoria, hon reagerade inte heller positivt. Minst sagt, man såg hur jobbigt hon tyckte att det här var och hade hon kunnat skulle hon sjunka genom jorden. Jag försäkrade henne om att det var lugnt - hon är inte ensam.
För jag tänkte inte göra det här. Jag hade redan bjudit på mig själv - vändit ut och in på mig och avslöjat saker jag aldrig gjort annars till räckligt. Det finns en gräns sa jag, för vad jag gör för att få en dejt. För jag var där för att dejta - inte förnedra mig och må dåligt.


Tolka mig inte fel heller. Jag gjorde det klart, att jag inte såg ner på någon av tjejerna där som ställde upp på det här. Allt handlar om hur det känns inuti, för var och en, och att man följer sin känsla och inte låter någon annan få en att göra något man inte vill. Och jag ville inte att alla jag känner, och som jag sa - speciellt INTE inom jobbet, skulle se mig brottas halvnaken med en annan halvnaken tjej. Över en dejt ?
Nej. (Inte nog med det så fick tjejerna såpa i ögonen som sved riktigt ordentligt.)

Efteråt fick man frågan om vad jag trodde att dem andra tjejerna och vad killarna hade tyckt om att jag sa nej. Det hade jag inte ens tänkt på.Och det spelar ingen roll. Jag går efter mina tankar och värderingar och känslor. Och ingen hade sagt något dumt, däremot berättade Izza att hon tyckte jag gjort rätt. Hon hade inte velat se sin barnflicka göra så i tv. Tack. Även en av killarna kom fram och berättade att han tyckte det var bra gjort.Jag kan fortfarande gå till jobbet och möta föräldrar,barn,kollegor och chefer utan att skämmas allt för mycket.Och ingen av dem har sett min rumpa eller mina bröst. Speciellt inte barnen som faktiskt sitter hemma och tittar.


Sen är det tråkigt att så mycket skräp om Viktoria B pratades. Hälften av det som sägs bottnar i ren avundssjuka. - tjejen var ju snyggast i huset enligt min mening. Men det är typiskt kvinnligt - tyvärr. Och ser man det här som en tävling, gör man allt för att få bort sin konkurrent. Och dem stoppar inte här...

Efter programmet kom kladdkaksmonstret Besim förbi och hängde ett tag - det var längesen. Fick smakråd om vad man skulle klä ut sig till på halloween. Sen försökte han pumpa mig på info, och blev sur när jag inte ville avslöja vem/vilka som vann Mammas Pojkar! Bara Mamma som vet hur det gick ;)


Nu ska jag iväg på studiedag på jobbet. Layout kurs och sen TRAS (tidig registrering av språk)
Ikväll är det halloween tema! Magenta, White room,Grodan Sergel och kanske Ambassadeur ? Vi får se...
Vi ses ute.

//Victoria

I kväll är det brottning !

Idag är det dags igen!
Stod i duschen nyss och planerade dagen i huvudet... Men STOPP - Det är ju torsdag idag! Innebär tv 4 kl 20.00  - och avsnitt nr 4 på Mammas Pojkar!
Så ikväll är det SÅP-BROTTNING. Girl fight om killarna. Hur kunde jag glömma det ?

Tänkte bjuda på några roliga kommentarer jag fått om min medverkan där.
Den första är klockren. ;)

Igår ringde ringde telefonen på jobbet och jag svarar:

- Förskolan Regnbågen, det är Victoria
"JAG SÅG DIG PÅ TV!" säger en välbekant mamma
- haha jag antar att det inte var därför du ringde nu ?
Nej hon skulle ju sjukanmäla sin dotter :)

Också på jobbet :
En liten pojke berättade för mig att han sett mig på tv igen.
- Vad gjorde jag nu då ? sa jag och skrattade
Han tänkte en stund...och så sa han:
"Du berättade att du hade monster hemma hos dig"
Hmm...Inte har jag kallat någon av tjejerna för ett monster ? Tänker jag...
"Ja, du har ett skelett i din garderob !" Säger han och fnissar busigt.

HAHAHA Ja raring, ett låtsas monster, inget på riktigt. svarar jag,

Ha en bra dag, nu ska jag tillbaka till jobbet. Vi ses ikväll vid 20.
//Victoria

Gå och läs en bokjävel !

Tänkte dela med mg av några nyligen lästa favoritböcker....

Khaled Hosseini - Flyga drake
Handlar om:
Amir och Hassan, två 12 åriga pojkars vänskap över klassgränser. Hassan är son till Amirs pappas betjänt och barndomsvän. De båda pojkarna växer upp med olika förutsättningar i samma hushåll och är varandras bästa vänner, något som förändras dramatiskt efter en hemsk händelse,som gör att Amir sviker sin vän och sedan splittras de 2 vännerna för resten av livet i samband med att kriget i Afghanistan tvingar Amir och hans änkefar "Baba" att fly landet till USA och lämna sina tillgångar i sitt kära hemland. Flera år senare i vuxen ålder får Amir chansen att sona sitt svek - Han får ett hemskt besked och återvänder till Afghanistan, där han upptäcker något som hade kunnat ändra historien.
Jag älskar att höra dem gamla klassiska sagorna om den persiska hjälten Sorab som författaren slänger in lite då och då. Jag ser kebab restaurangen framför mig dit Amirs Baba brukade ta pojkarna, både före och efter att talibanerna kom. Jag kan nästan känna lukten av lamm...
Den här boken fick mig att känna ALLT som karraktärerna går igenom i boken. Du får en inblick i hur det är att vara flykting. Många tårar trillade, och det här är en bok värd att läsa - inte att se på film. När boken var utläst, visste jag att det här var min favoritförfattare.

Khaled Hosseini - Tusen strålande solar
Handlar om:
Kärlek som övervinner allt. Återigen är vi i Afghanistan, denna gång i Kabul.Vi får följa oäktingen Mariam som växer upp i fattigdom trots att hennes far är rikast i Herat. Hon har aldrig varit ifrån den lilla hydda i bergen hon och hennes psykiskt sjuka mamma bor i och drömmer om att bo med sin far, som sviker henne, och gifter bort henne till en äldre man i Kabul. Åren går... På samma gata bor den vackra flickan Leila, vars stora kärlek är barndomsvännen Tariq. Men så kommer kriget... Tariq och Leila måste skiljas åt för att fly med sina familjer. Men Leila och hennes familj hinner inte fly...Hon blir själv kvar,skadad. Och tvingas gifta sig med Rashid - Mariams man. Hon lever - men knappt, på drömmarna och minnena från förr.Mariam och Lailas öden som flätas samman på det mest otroliga,våldsamma,sorgliga och tragiska sätt. Den enas historia är mer tragisk än den andra.
Varning: Plågsamt att läsa för hjärtat. Hosseinis förmåga att beksriva och förmedla känslorna är obeskrivlig. Jag sträckläste boken från kväll till morgon och fick avbryta för att jag blev så upprörd, och grät hysteriskt över hur orättvist ödet behandlade dem. Jag ser bilderna genom den lilla glipan gjord för ögonen i Mariams burka.Jag känner deras sorg när de ser sina åldrade och förstörda ansikten i spegeln...

Ishmael Beah - Den långa vägen hem
Handlar om:
Nästan alla har sett filmen Blood diamond med Dicaprio? Den här boken handlar om precis det,men nu får du följa den andra sidan. Och den är på riktigt.Vi får följa12 åriga Ishmaels flykt från rebellerna och kriget i Sierra Leone. I flykten letar han också efter sin familj tillsammans med vänner som han möter på vägen, som precis som han flyr och söker efter sina familjer - om de fortfarande är i livet. Alla klarar sig inte, och dem här barnaögonen har fått se omänskliga saker som ingen kan radera ut ur minnet på dem.Några som överlever tillfångatas till slut av regeringsarmén . I regeringsarméns läger tränar barnsoldaterna bla på hur man snabbast skär av någon halsen. Dem tränar direkt på fienden -  rebellerna RUF, som också är barn, tillfångatagna och tvingade att strida - precis som dem själva. Döda - eller bli dödad, är de här barnens enda alternativ. Ishmael, blir till slut en av de mest fruktade i armén. Tills han en dag löses ut av Unicef, då börjar en hård kamp tillbaka till samhället och ett drogfritt liv. Men minnena jagar honom...
Här målar författaren upp de mest hemska bilderna du kan föreställa dig av terror,massaker och död. Barn som går med varsin AK-47:a på landsvägarna, mördar, bränner byar och tar "brown brown". Det är sann historia på högsta nivå. Jag vill dit. Mitt i röran och misären efter detta krig vill jag stå. Öppna barnhem och ta hand om alla som inte har något eller någon kvar. Det låter säkert som en ouppnålig sak, men det är en dröm.  


Andra böcker att rekomendera om du vill ha något med lite kultur, fakta, historia och en bra berättelse :

Corinne Hofmann - Den vita massajen
Sann berättelse. Intressant och fängslande på alla sätt och vis
En ung schwizisk kvinna blir föräldskad i en massajman under sin semester i Kenya och ger upp sitt liv hemma för att gifta sig och leva med massajen i hans by långt från civilisationen - i en manyatta. Kulturkrock minst sagt. Uppföljarna :  Den vita massajens dotter och Resan tillbaka till den vita massajen . Inte lika bra, men man kan inte låta bli att läsa. Nyfikenheten för vad som händer med den här kvinnan och hennes barn är allt för stor.

Zarah Ghararamani - Mitt liv som förrädare
Sann berättelse. Mycket fakta om Iran
Känns väldigt aktuell och informerande med tanke på allt som sker i Iran just nu. Väldigt mycket att ta in dock, politisk - och ibland hoppade jag över flera sidor när det blev för mycket årtal och prat om shahen.
Men också spännande, hon var trots allt bara 19 år när hon sattes i Irans värsta fängelse. Och med vilka rättigheter ? Inga jävla alls. Inte långt ifrån mig i åldern är det intressant att höra hennes historia. Skilda världar.

Anita Amirrezvani - Flickan som vävde sidenmattor
Romantisk och erotisk till tusen (och en natt)

Även nu är vi i Iran, fast långt tidigare, på 1620-talet - då det fortfarande hette Persien, i den romantiska staden Esfahan. Handlar om en ung flickans kamp om att göra det rätta - för henne själv och familjen. Att följa sina drömmar eller rädda sin familj ekonomiskt efter faderns bortgång,men då måste hon riskera sin ära och sälja sig själv i ett tidsbegränsat äktenskap som kan ta slut närsomhelst han tröttnar på henne. Man hoppas hela tiden att hon kan få båda delarna - både kärleken och drömmen - att få väva de vackraste mattorna, trots att hon är kvinna. Men hon måste välja...

Så "Gå och läs en bokjävel"
- som någon en gång sa till mig ;)
Försvinn in i en annan värld.
//Victoria

Två kurdiska förebilder

Ringde till min gamla goda vän Laven nyss, hon som varit med och uppfostrat den kurdiska delen av mig.

• Hon som lärde mig äta arabisk tunnbrödsrulle med ost och gurka, kyckling och ris - utan sås.
• Hon som lärde mig kurdisk dans hemma i sovrummet så att jag kunde hänga med på alla fester.
• Hon som lärde mig säga "du är söt" på kurdiska.. På något sätt skulle man ju charma den gulliga killen, och sen hans mamma och familj (för det är ju viktigt för mig som nu hela sverige också vet) Så därefter kom artighetsfraserna, vett och etikett i sin tur. SPAS. Mycket viktigt och användbart ord.
• Hon som jag delade min första lägenhet med, i västerhaninge (hujedamej)
• Hon som lärde mig kurdisk politik (kanske skulle lärt mig svensk också?) och kurdernas historia, det var det bästa - men deras hela historia hade tagit mig en livstid att lära.
  
  Fortfarande bekymras jag över hur lite vi (speciellt jag, som drömmer om all kunskap i världen), vet om omvärlden och vad som sker med våra medmänniskor. Förtryck mot folkgrupper, inbördeskrig, rebeller och hemliga organisationsgruper. Osynliga linjer som markerar var gränserna går i fiendens land, där minor ligger gömda, där bomber faller ner från skyn och där skottlossning är lika vanligt som regnskurar i sverige.
  

Är det upp till var och en att ta reda på fakta och sanning om vad som har skett och vad som sker just nu ?
Vet inte folk eller låtsats dem inte veta ?
Bryr dem sig inte eller orkar dem inte  ?

Det mest skrämmande är när folk tänker "att dem ändå inte kan göra någon skillnad, så varför bry sig, varför ödsla tid och energi? Det hjälper ändå ingen"

Förändring börjar inombords. En tanke. En handling.

För långt ifrån allt visas på nyheterna eller står i några historieböcker. Och vilka källor litar man på ?
Jag hade en insider källa... Men om jag inte skulle haft det? Skrämmande tanke....

Tillbaka till varför jag ringde henne...

Hon läser min blogg (det var hon som fick mig att skaffa en) och även inlägget från förra veckan där jag tar upp några saker om förorten. När jag skrev det inlägget sökte jag efter backup på google om förorten jag kommer ifrån - Skäggetorp, och råkade då halka in på en blogg - som visade sig tillhöra en person som jag beundrat på avstånd efter att ha hört mycket gott om honom.
Emre Gungör,socionom och numera författare också. Just i det inlägget jag halkade in på så skrev han att han numera bodde i skäggetorp och skulle jobba där. - Ödet, tyckte jag som tror på det. Det var riktigt kul tyckte jag och lämnade att spår efter mig i det inlägget. Några dagar senare ringer Laven och undrar om jag vill gå på en föreläsning om hedersrelaterat våld, 2 författare ska komma och prata om deras bok "varför mördar man sin dotter ?" Innan hon säger mer så säger jag "Emre och Nima ?"
Mycket riktigt - ännu en gång så tror jag att ödet hade en hand med i spelet. Men tyvärr kunde jag inte gå på föreläsningen eftersom jag stängde på jobbet.

Nu när jag loggar in på msn för första gången på säkert 1 månad, kommer massa rutor upp från folk som vill adda mig, jag klickar nej nej nej, tills jag ser ett bekant namn - Emre. Jag hejdar klicket, och scrollar nej och läser meddelandet. Det är från ingen annan än Emre Gungör.(!)

Han skriver något om att jag verkar vara en person med många bollar i luften och att det vore kul att kanske diskutera eller samarbeta. Han nämner även att han tänker kolla på Mammas pojkar och att han numera ska läsa min blogg :)

Så nu ringde jag självklart den enda i min omgivning (förutom familjen) som intresserar sig och engagerar sig i det här ämnet - Laven.

Det här är någon att se upp till, någon som verkligen har gjort en skillnad.

Jag kommer att lägga in några böcker i nästa inlägg. Böcker som inspirerat,informerat och berört mig av utländska författare. Så håll utkik om du vill lära dig något... Eller bara ha något bra att läsa.

//Victoria

Händelserik helg

Nu har Sara gett sig av hem till Norrköping. Viktoria som också varit här hela helgen passade på att få lift hem,så nu är jag ensam igen.Tråkigt utan tjejerna, haft riktigt kul i helgen,och det var underbart att träffa Sara igen.

Jag, Viktoria B, Julia och Sara - Middag @ Vapiano

Det blev några riktiga rundor på Ambassadeur,Sturehof,Magenta,White room och Grodan Sergel så klart. Fredagen som avslutades på Grodan Sergel var ju trevligare än kaoset på White room igår. Det blev ett minst sagt pinsamt och obekvämt scenario, och helt plötsligt utan förvarning stod man mitt i något som liknade ett triangeldrama... Nej det var inte direkt varje tjejs drömscenario.

Men det roliga vägde över, mycket trevligt sällskap hela helgen ! Träffat många nya ansikten. Roligast var förfesten igår. Herr Daniel Hallén ringde Viktoria B och tipsade oss om party så vi droppade förbi efter middagen på Vapiano med Julia från programmet och hennes vän Alexander.
Sjukt kul, och sjukt roliga människor. Haha lite urspårat, men oj vad vi skrattade,speciellt åt deras teorier om hur det gick för oss;) Vi får väl se efter att alla avsnitt gått....

Och rösten har jag tappat. (Hittelön utlovas.) En hemsk förkylning kombinerat med 2 utekvällar resulterade i pip och hesa viskningar hela kvällen igår.

Har mycket att tänka på efter helgen, som good stuff, and some other stuff. Bland annat det som hände på White room...För mycket på en gång helt enkelt. Rädd för att såra människor, men ärlighet varar längst.

Höjdpunkter på helgen:
- Killen på Grodan Sergel som hoppade runt oss i ring o skrek "mammas pojkar mammas pojkar!" Han bjöd på ett gott skratt ;)
- Jag är brunett igen. Det gillar vi!

 Ser fram emot halloween nu i helgen! Hoppas på mycket bus... ;)
Men nu är det dags att deala med det som hände igår på white. Vi hörs och ses.

All you need is love.
//Victoria

Tjejkväll

Sara och jag har precis ätit upp resterna från maten igår, thai mat från restaurangen tiger här i väsby. Delicious.Är sjuk - igen, med en ny dunderförkylning, men en drink (juice) med några av tjejerna från Mammas Pojkar ikväll och kanske utgång MÅSTE orkas med.
Sitter med färg i håret nu - hoppas på att det blir okej,svårt när man var så ljus innan. Hoppas det inte blir grönt ;) Får se... Igår smällde vi i oss en hel godisaffär som Sara haft med sig, och nu efter maten också är det osäkert om man kommer i klänningen ikväll! haha

Mammas Pojkar, Avsnitt 3.

 Ser riktigt sur ut här! haha Vet inte varför.Kan vara för att jag glömde mina träningskläder hemma i svea och dem hade behövts på plats - minst sagt.

Jag - Julia - Sara på Bobbys träningspass. Julia got a date!

Jag - Pia - Moa - Towa - Martina på Tims poolparty. Pia got a date!
(Men jag var iaf ett påtänkt alternativ hörde jag - tackar.)

Mycket som inte kom med i programmet igår,tyvärr. Men det var många timmars inspelningstid, och allt det ska ju klippas ner till ca 45 min... Några roliga saker som man missade var bland annat under Tims poolparty, efter att ha doppat sig i poolen vid kl 23 på kvällen så var det ganska kallt - Spanien eller ej, frös gjorde vi alla och var trötta efter en hel dags inspelning i värmen och olika aktiviteter. Jag satt en bit bort från all händelse och småpratade med några av tjejerna när Tim kommer fram och lägger en handduk om mig (gentleman) och sätter sig ner och pratar, ett bra tag. Vid den punkten kände jag att min lust att vara där vände. Kan inte påstå att jag kände att jag hade hamnat rätt innan dess, och började väl mer eller mindre funderade på om jag kanske borde åka hem... Men där kom vändpunkten.

Victoria hade även denna gången turen, att få ett "Ja" i luren.

Nu ska vi skölja ur håret...Sen rullar vi med bilen till stan - lyxigt värre för en van komunalåkare! Och slippa nattbussen hem sen då, utan värkande fötter o frysande ben. Jackpott ikväll.

//Victoria

I morgon kommer Sara !

En nyss inkommen (och svettig!) Victoria från löparrundan anmäler sig till bloggen!
Sedan programmet började har så klart både föräldrar och barn berättat att dem sett mig på tv... När jag skulle gå hem i dag satt några av dem 5 åriga killarna i sandlådan o grävde medans jag sa hej då till alla.

- Victoria ! Jag såg dig på tv ! Säger en av dem.
- Jag har med sett dig på tv! Säger den andre.
- Och jag också! Säger en tredje.
Alla 3 lika entusiastiska haha.

- Vad gjorde jag där då?
- Letade efter en kille! säger alla 3 i munnen på varandra.
- Tror ni jag hittade någon då?
- Nej det verkar inte gå så bra...Svarar en av dem besviket och tittar ner i sandlådan.

Haha ;) Blir många roliga kommentarer...
Men det roligaste var när en mamma som har ett barn på våran avdelning och dessutom en liten knodd på ca 1 år hemma berättar för mig vad som hände förra torsdagen på kvällen hos dem. Den minsta som alltid är med och lämnar och hämtar storasyster hade haft svårt att somna, så han fick sitta med mamma framför tvn och höll på att varva ner i varv när han plötsligt börjar bubbla och vifta med dem små händerna. Mamma tittar upp och ser vad han fått syn på! - Tanten från dagis som alltid är framme o hälsar är i våran tv!
Han försökte nog själv berätta på sitt sätt när dem kom till dagis i måndags för att lämna stora syster. Han tog mig i sin lilla hand och bubblade och log mer än vanligt. Jag undrar vad han tänkte... Kanske tyckte han att vi hade gott om mat där...

Imorgon är det dags igen för ett nytt avsnitt,och jag får storfrämmande från Norrköping dessutom!
Sara Demir, från programmet kommer imorgon och stannar över helgen - längtar så mycket! Har inte setts sen vi kom hem från Marbella, men äntligen är det dags att ta igen lite! Ska bli riktigt mysigt. Får se om Viktoria B också kommer över imorgon, har vi tur kommer Anna Englund,Anna Evelina och Julia med.Vi har ju hela helgen på oss annars. Middag blir det iaf! :)


Imorgon kanske det avslöjas vilken av killarna som fångar mitt intresse....?
Eller inte - vem vet vad som står i smset från killarna imorgon....
Vi ses i rutan ! :)

Mammas Pojkar - Torsdag, I tv 4, Kl 20.00

//Victoria

Bra nyheter!

Idag fick jag världens bästa nyheter i ett sms av mamma.


Hon har haft 2 stora cystor stora som apelsiner på livmodern som värkt och blött länge.
Att hon redan är rörelsehindrad och sitter i rullstol stora delar av dagen hjälper ju inte när det trycker på cystorna... Tydligen är väntetiden 1 år på att få göra något åt saken. Och självklart är det mycket som ligger bakom det i sin tur innan man KANSKE beslutar att gå vidare och ta bort dem - för det är ingen självklarhet.
Och vad jag tycker om väntetider och listor lägger jag i samma påse som hundskit...typ.
Men det är en annan historia. Nu har dem ju tagit till sig att hon faktiskt lider av dem,
och har väldigt ont - och kan inte ta mer smärtstillande än vad hon redan gör för all annan värk hon har i kroppen överallt. Skönt att det för en gångs skull fungerar !

EN STOR ELOGE TILL SJUKVÅRDEN

För i dag har hon fått en operationstid den 19 november. Känns så skönt.
Då bokar jag tågbiljett hem så möts vi på sjukhuset.
Åh vad glad jag är. Nästan så tårarna kommer fram här på jobbet.
Man ska vara rädd om det man har, och mamma är allt jag har.

Önskar jag kunde vara där och hjälpa till mer.

ÅFF till allsvenskan !

Vill börja med att säga
GRATTIS HARIS
som tog ÅFF till allsvenskan idag!
Vad stolt man blir!

Kommer ihåg när du kom till sverige för första gången för några år sen,
det var vinter och kallt - välkommen till sverige!
Vi kommunicerade så gott vi kunde,men inte mycket behövdes säga för att man skulle förstå att du var en toppen kille, snäll och omtänksam. En Radetinac ;)
Lycka till Harise !

Jag får en puss av födelsedagsbarnet Jonis på Grodan Sergel!

I fredags var  det Ladies Night på Magenta med striparobics. Sen vidare till Grodan Sergel - som vilken en annan helg som helst! Hade riktigt trevligt vissa stunder på kvällen, med en del personer ;) Äntligen ett steg i rätt riktning.

Victoria och Viktoria

Kallt var det, och när jag kom hem vid 5 med nattbussen konstaterade jag att jag behövde lägga mig i ett varmt bad med en kopp varm oboy, mysigt. Höll på att somna till flera gånger och när huvudet nickade till hörde jag mammas oroliga röst som så många gånger förr när jag bodde hemma "vickan - du har inte somnat va?" Så lät det var 3:e minut varje gång jag tog ett bad efter att jag fått min diagnos.

Lördag - Söndag har gått åt till att vila upp mig och äta massa gott! Imorse var dock alla sötsaker slut, men en chokladkalender från fjol räddade läget.När jag kom till lucka nr 14 kände jag att det kanske var dags att kliva upp ur sängen och gå till affären...

Nu är det Gossip girl och Ensam mamma söker härnäst... Grymt avundssjuk på 37 åriga mamma Helena som fick mysa med snygg-oskar på 25 år...Hade man inte tackat nej till. Men skönt o veta att man har några år till på sig...uppenbarligen.

Hörs imorgon : )
//Victoria

Den annorlunda svensken.

Idag såg jag  "Älskade hatade förort"  för första gången på tv.

Det handlar om ett par ungdomar från den okända förorten Lövgärdet utanför Göteborg som går Lugna gatans juniorutbildning. Lugna Gatan är något som jag är så imponerad av. Har velat jobba där ända sen jag läste första artikeln om dem, när jag fortfarande bodde i linköping och var några år yngre. När jag kom till stockholm hade jag fortfarande den önskan, och sökte jobb där förra året. Det var proppfullt på Fryshuset och informationsmötet där alla sökanden var. Efter en intervjuv var jag en av dem som blev erbjuden en utbildning. Fan vad glad jag var. Ursäkta språket. Tyvärr så fick jag inte tjänsteledigt på jobbet för att kunna gå utbildningen på 2 veckor...Det var en dröm som gick i kras... (Ja Lugna gatan var det) Förhoppningarna var att det skulle leda till andra saker i framtiden. Men jag har fortfarande tid att hinna...

Det görs alldeles för lite för barn,ungdomar,vuxna och gamla i förorterna idag. Mycket görs, men fortfarande inte tillräckligt. För alla engagerar sig inte. Alla brinner inte för det. Jag vill kunna vara på plats, göra en skillnad, vara en förebild. Hjälper man 1 är det tillräckligt.

Att jag nämner det här, var för att en av ungdomarna, en väldigt klok och söt arabisk tjej hade en diskussion med hennes mamma, en arbetande,självsäker och rolig kvinna. Hon frågade sin mamma varför hon inte ville flytta till ett svensk område.Kortfattat, var mammans svar att hon inte skulle känna sig välkommen där, vara utanför. "När invandrarna flyttar in flyttar svenskarna ut" sa hon.
Det tog så hårt i hjärtat på mig. Så här känner allför många invandrare här i sverige. I det landet dem ska bo i resten av livet säkerligen.


Mina vänner lärde mig mycket - utöver att plocka ögonbrynen.
Dem lärde mig kurdiska (sorani), tog med mig på kurdiska fester och bröllop - Kurderna där såg aldrig snett på mig, dem tyckte det var kul att en svensk ville ta del av deras traditioner och kulturer.Andra vänner tog med mig på bosniska fester och konserter, och dem här festerna och konserterna och bröllopen är några av mina bästa och roligaste minnen. Jag lärde mig också bosniska/serbokratiska av dem, det var något jag senare fick användning av i gymnasiet,då valde jag till det som språk - och fick MVG i betyg.


Idag använder jag det som jag lärt mig på jobbet, i förskolan, där vi har 2 språkiga barn som kanske inte lärt sig svenska än. Att göra sig förstådd, eller en så enkel sak som att hälsa på deras föräldrar i hallen på deras hemspråk - priceless : )

Jag kände mig alltid så fattig,avundssjuk, som bara fått 1 språk, men jag försökte göra något åt det.
Idag skrattar folk fortfarande åt det, åt att jag försökte och ville veta, och engagerade mig. Det är folk som inte förstår hur guld värt det är att tala många språk. Att ha kunskap om religion och andras kultur och seder.

Jag hade turen att växa upp i förorten Skäggetorp. Men jag var alltid annorlunda. Jag var svensken som ingen såg som svensk. Speciellt inte mina invadrar vänner.

Det är bättre att försöka att förstå, än att avstå.
Heja Sverige, säg hej till din granne som är lite annorlunda,eller ge ett leende i mataffären.
Vad gör det för skada?

Jag saknar förorten.
//Victoria

Dorebandan Jan 2004 - Solna hallen, Jag, Morad och Hemen.
Oförglömlig kväll.
Klikliklikliklikli

I rampljuset

Ja idag hade jag mina 15 minutes of fame i rutan som deltagare i mammas pojkar.

Naima gjorde min dag när hon sa så många fina ord om mig. Tack !

Något som inte visades på tvn var faktiskt när hon tog mig i handen och gick till Bobby när han satt och pratade med ett gäng tjejer och drog iväg honom för att presentera honom för mig. Pinsamt men mycket roligt!

Något mindre roligt var väl att fokus nu ligger på mina så kallade "utvik" i moore,slitz och fhm.

"Jag vek ut mig" Läs mer på tv4s hemsida - klicka här

Som förresten är med kläderna på - men det kommer väl aldrig att varken skrivas eller visas i bild när jag berättar att jag inte visar varken bröst eller rumpa. Sånt gör ju inte tv tyvärr. Nej, numera kommer man vara "fröken". Och efter det här vore det ju typiskt om någon skvallerblaska ringde eller om någon av dem ovannämnda tidningarna gräver fram dem här gamla bilderna om dem finns kvar i något arkiv.

Oroade mig väldigt mycket för vad föräldrarna på jobbet skulle säga, även om jag mycket väl ändå inte tror att det här skulle ändra deras syn på ifall jag är lämlig att jobba med barn - och just deras barn. När jag är på jobbet gör jag mitt jobb, och jag brinner för det. Jag brinner för att vara en bra förebild för barnen när jag jobbar med dem och engagerar mig helhjärtat för att lära ut bra värderingar. Punkt.

Men tack för alla fina komplimanger jag fått via sms, på facebook, mailen och överallt. Det värmer och hjälper så mycket och ger energi.

Avslutar med ett sms jag fick från en förälder på förskolan där jag jobbar:

"Hej! Vet du, man får göra det man vill,det man väljer...
Bara man respekterar sina egna gränser och inte låter sig pushas vidare...
Den branschen är nog full av fallgropar...
Jag skulle aldrig dömma någon o definitivt inte dig!
Kramar ........"

Det gjorde mig verkligen rörd, betyder otroligt mycket.

Många kramar och god natt
//Victoria

- En utrösning klar och Victoria är fortfarande kvar.

Avsnitt nr 2 - bomben.

Linda - Moa - Jag

Nervösa inför mammornas ankomst ?

Det får ni se ikväll, när tv4 sänder det andra avsnittet av mammas pojkar.Ni får även se om bomben släpps, den som jag gått och väntat på och oroat mig över,inte lika mycket längre dock.

Igår hade vi personalmöte som sagt var, då vi hade nätverk med olika avdelningar från andra förskolor i företaget. Det var så kul! Inte bara för att vi hade en väldigt givande diskussion kring arbetet, utan för att så många kom fram och pratade om programmet och hur imponerade dem var över hur jag hade skött vissa situationer.
"Men gud, hon är till och med pedagogisk nu!"
Hade en av dem sagt när hon såg programmet och det som hände vid poolen när jag blev ikastad. - Så kul att höra! Sånna saker värmer.
Flera av barnen på jobbet har kommit fram o sagt :

"Victoria jag såg dig på tvn!" eller "Victoria jag såg dig på datorn!"

En av flickorna kom fram idag och sa samma sak, då frågade jag.

Men vad gjorde jag på tv ?
- Du var med i en film.
Vad gjorde jag i filmen då?
- Ville träffa en kille...
Tror du att jag gjorde det då?
- Nää, säger hon och skakar på huvudet o småler busigt....

Haha Ja vi får väl se =)
Känns kul med stöd och uppmuntran från folk på jobbet,både barn och kollegor.

Nu ska jag gå hem ifrån jobbet som jag sitter kvar på, sen ska jag köpa glass,marränger och grädde - bananer är ju bara för nyttiga människor. ;)
Uppladdning inför kvällen!
Hoppas på att saker och ting har klipps ihop rätt nu,
annars lär det bli extra jobbigt att gå till jobbet imorrn kan jag lova. Många kommer ju en smärre chock - minst sagt.

Victoria intar skyddsrummet när bomberna börjar falla från ovan...

Kramar så hörs vi senare ikväll.
//Victoria

Jag tror på fyrverkerier och fjärilar

Nu sitter jag här på morgonen och har precis ätit upp min havregrynsgröt - utan mjölk.
Idag är det jag som öppnar på jobbet (förklarar vad jag gör uppe nu för er som undrar om jag inte har gått och lagt mig än!)

Nej vi dödliga måste jobba för vårt uppehälle, inget party en vardagsnatt.
Ikväll är det P-möte, så det betyder jobba sent trots att det är min tidiga dag - andra veckan i rad. Men det gör inte så mycket just nu faktiskt. Har ett roligt p-möte att se fram emot med diskussioner om delaktighet och demokrati i förskolan.

Såg en tråkig artikel om Towa som var en av deltagarna i mammas pojkar i expressen. Som vanligt har tidningarna skrivit och plockat ut det som fångar folkets uppmärksamhet,tyvärr.
Towa skriver själv på sin blogg och berättar vad hon egentligen sa och menade.
Trist att man inte ska kunna uttala sig och berätta sin version utan att den vrids, det får en att tveka.

Jag och mysiga Towa på Fridays i Stockholm

Vill bara berätta för er som undrar, att det här var inget regisserat eller uppgjort program, jag kan inte föra talan för andra, varken tjejerna eller killarna, men JAG var där för att kanske hitta någon som det klickade med.Trots att jag mycket väl visste att chansen kanske låg på 0,01%, man är ju ändå en realist.
Jag är en typiskt våg, alltid på jakt efter kärlek. Efter att ha tänkt på hur desperat det nu än må låta, så förstår jag att det är själva äventyret i att hitta kärleken och att vara kär som drar i mig, och alltid gjort.

Och det här var ett äventyr, minst sagt.

Nej jag måste ha sagan, kanske är naivt att tänka så, men jag vill inte nöja mig med mindre.
Jag vill ha fyrverkerier och fjärilar i magen. Jag tror fortfarande på det.

Och imorgon har ni chansen att fortsätta följa min jakt på fyrverkerier och fjärilar.

Have a lovely day.
// Victoria

Levande mardröm

Igår på jobbet hände det som inte får hända.
Som aldrig hänt förut.


Jag jobbar på en förskola i Upplands väsby, på en avdelning med åldrarna 1-3 år. Varje dag efter lunchen, har vi pedagoger olika sysslor som vi turas om att göra. Igår var det jag som hade "inne vilan" - Då lägger jag dem barnen som sover inne på madrasser och nattar dem, just nu brukar vi ha mellan 5-7 st barn som sover inne.

Medans jag ligger på golvet mellan 2 barn och stryker dem på ryggen för att dem ska somna, så känner jag mig helt plötsligt väldigt trött. NEJ - Jag kommer på att jag glömt ta min medicin på morgonen, men det är försent. Jag somnar.Inte nog med att jag somnar, jag vaknar av att flera barn gråter, när jag ska resa mig upp för att ta hand om barnen går det inte.Jag har hamnat i sömnparalys.
Jag får panik som aldrig förr i detta läge, för nu är det inte bara mig det drabbar.Där ligger jag med armarna i kors utsträckta åt dem två barnen som jag nyss låg o strök och kan inte nå dem, jag kan inte trösta dem. Allting är samtidigt suddig, rummet är suddigt, och barnen är bara skuggor färgade av barnens tröjor. Jag vet inte riktigt vem eller vilka som gråter. En rosa skugga står vid mina fötter och gråter hjälplöst. Kanske har hon haft en mardröm tänker jag...

Jag ber att någon av mina kollegor ska höra barnen och komma in. Men dem hör inte.
För inga barn gråter. Allt var i mitt huvud. Jag hallucinerade bara.

Efter flera minuter,längre än vanligt, blir jag normal igen och kan röra mig och prata, jag vänder mig direkt om till det barnet som fortfarande är vaket och tittar på honom, som ligger och tuggar på sin snuttefilt vänd mot mig med ögon som undrar "är det bra nu?" Även om han inte har märkt någonting, mer än att fröken ligger stilla och har somnat...

Trots att ingenting hände, så kände jag stor samvetsskuld, och en oro.
Så här skulle jag vara hela tiden om jag inte tog min medicin.
En del av narkolepsin.

Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad och läsa mer ur Jessica Anderssons bok - När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var. Gud vad bra den är.
Kramar Victoria

En tickande bomb...

Idag på jobbet blev jag uppringd av tv 4.se som ville ha en intervjuv angående en sak jag kommenterar i nästa avsnitt av mammas pojkar.

Efter den intervjun kändes inte allt på topp längre.Tankarna vimlade runt i huvudet och en obehaglig nervositeten kröp inpå mig som en läskig spindel.

- Ska dem redan avslöja det?
- Vad kommer folk säga?
- Hur kommer det här påverka mitt liv?
- När släpper dem bomben... ?

Jag är inte beredd på den här mediacirkusen som kan komma när som helst nu, jag vill inte ta del av den, inte på det här sättet i alla fall. Jag vet ju att den kommer komma. I samband med något jag inte önskar att alla ska veta. Det känns jobbigt just nu. Men det kommer gå över, ovissheten är alltid värst.

Jag hoppas att folk har förståelse bara. Men det är inget jag kan räkna med, i vilket fall som helst så blir det konsekvenser man måste ta, precis som av allting man gör här i livet.

Nu råkar det ju bara vara så att hela sverige är med och iakttar, ingen lätt jury.

Nej, nu ska jag ta en bit kladdkaka med grädde och sjunka ner i soffan och njuta av lugnet bara.

Kram från en Victoria med mycket att tänka på.

Fotografering

Idag är det fotografering på jobbet. Så det gäller att hålla alla barn fria från banankladd på kläderna, toffsar och hårspännen på plats, torka dreggel och snoriga näson. OCH så ska dem gärna le lite - utan napp. Så att mamma,pappa, mormor och morfar och resten av släkten har något fint att sätta på väggen eller i plånboken :) Ja, fotografering av det slaget är inget som små knattar mellan 1-3 år alltid tycker är så roligt (inte fröknar heller alltid) Men våran fotograf är toppen, så det går nog bra.
Här är lite bilder från min egen fotografering i helgen.

Tagna med min Canon 450D och en speedlite 430EX blixt - också från Canon.Provade mitt 8-star filter, som syns i ögonen : )

Vill egentligen lägga mig i sängen igen, men ska rulla till köket och ta en varm oboy med grädde till frukost.

Det ska va gott att leva... ;)

Tack för all support efter första programmet av Mammas Pojkar,
blir riktigt glad över alla komplimanger både av nära och kära och deras nära och kära, bekanta och mindre bekanta, och även av dem man inte känner alls.
Thanks, big thanks :)

Kramar denna kalla måndag...

Fredag / Lördag

I fredags behöve jag ta det lite lugnt, hade dessutom lite att göra hemma - eftersom Naris,en nära vän från Linköping skulle komma upp och sova över natten medans han hälsade på sin flickvän.Tyvärr har det gått alldeles för länge sedan vi sågs senast, mer än ett halvår. Saknat honom! Vi blev vänner i högstadiet, på den tiden då man hängde på skäggetorpsgården.


- Naris påminde mig om att jag faktiskt mest sov på gården, i någon fotölj,soffa eller på en bänk - på den tiden visste vi inte om att det var en sjukdom! haha

Bakade en av mina berömda kladdkakor, som Naris fick med sig till sin flickvän Emina, och till hennes bror, kladdkaksmonstret - Besim, även känd som Syrianska FC's nya stjärna på plan.

Brukar baka olika typer av kladdkakor där jag smyger in olika smaker
och tillbehör. I den här är det hackad choklad och mandel,
2 av mina inte så längre hemliga ingredienser som jag vanligtvis använder.

Och vid 21.30 när jag var klar med bak och städning gav jag mig ut och sprang 30 min.
Vill inte komma efter igen med träningen som jag gjorde i somras, tufft att komma igång igen! I våras hade jag för första gången i mitt liv börjat motionera någorlunda regelbundet, men efter en sommar i Marbella var kondition, fasta lår och magmuskler ett kärt minne blott!

I lördags blev det en lugn och spontan utgång med Viktoria, en snabb titt på laroy för att hälsa på Viktorias gamla kompisar, sen vidare till kära Magenta och avslutningsvis Grodan sergel! Där också Andreas Wilson kopian från förra helgen befann sig... Lika söt utan mössa på.

V+V på Magenta

Pratade med Paniz hela vägen hem på nattbussen, hennes kväll hade inte varit lika bra.

Älskar dig lilla vän, Vi ses snart.

Puss