Två kurdiska förebilder

Ringde till min gamla goda vän Laven nyss, hon som varit med och uppfostrat den kurdiska delen av mig.

• Hon som lärde mig äta arabisk tunnbrödsrulle med ost och gurka, kyckling och ris - utan sås.
• Hon som lärde mig kurdisk dans hemma i sovrummet så att jag kunde hänga med på alla fester.
• Hon som lärde mig säga "du är söt" på kurdiska.. På något sätt skulle man ju charma den gulliga killen, och sen hans mamma och familj (för det är ju viktigt för mig som nu hela sverige också vet) Så därefter kom artighetsfraserna, vett och etikett i sin tur. SPAS. Mycket viktigt och användbart ord.
• Hon som jag delade min första lägenhet med, i västerhaninge (hujedamej)
• Hon som lärde mig kurdisk politik (kanske skulle lärt mig svensk också?) och kurdernas historia, det var det bästa - men deras hela historia hade tagit mig en livstid att lära.
  
  Fortfarande bekymras jag över hur lite vi (speciellt jag, som drömmer om all kunskap i världen), vet om omvärlden och vad som sker med våra medmänniskor. Förtryck mot folkgrupper, inbördeskrig, rebeller och hemliga organisationsgruper. Osynliga linjer som markerar var gränserna går i fiendens land, där minor ligger gömda, där bomber faller ner från skyn och där skottlossning är lika vanligt som regnskurar i sverige.
  

Är det upp till var och en att ta reda på fakta och sanning om vad som har skett och vad som sker just nu ?
Vet inte folk eller låtsats dem inte veta ?
Bryr dem sig inte eller orkar dem inte  ?

Det mest skrämmande är när folk tänker "att dem ändå inte kan göra någon skillnad, så varför bry sig, varför ödsla tid och energi? Det hjälper ändå ingen"

Förändring börjar inombords. En tanke. En handling.

För långt ifrån allt visas på nyheterna eller står i några historieböcker. Och vilka källor litar man på ?
Jag hade en insider källa... Men om jag inte skulle haft det? Skrämmande tanke....

Tillbaka till varför jag ringde henne...

Hon läser min blogg (det var hon som fick mig att skaffa en) och även inlägget från förra veckan där jag tar upp några saker om förorten. När jag skrev det inlägget sökte jag efter backup på google om förorten jag kommer ifrån - Skäggetorp, och råkade då halka in på en blogg - som visade sig tillhöra en person som jag beundrat på avstånd efter att ha hört mycket gott om honom.
Emre Gungör,socionom och numera författare också. Just i det inlägget jag halkade in på så skrev han att han numera bodde i skäggetorp och skulle jobba där. - Ödet, tyckte jag som tror på det. Det var riktigt kul tyckte jag och lämnade att spår efter mig i det inlägget. Några dagar senare ringer Laven och undrar om jag vill gå på en föreläsning om hedersrelaterat våld, 2 författare ska komma och prata om deras bok "varför mördar man sin dotter ?" Innan hon säger mer så säger jag "Emre och Nima ?"
Mycket riktigt - ännu en gång så tror jag att ödet hade en hand med i spelet. Men tyvärr kunde jag inte gå på föreläsningen eftersom jag stängde på jobbet.

Nu när jag loggar in på msn för första gången på säkert 1 månad, kommer massa rutor upp från folk som vill adda mig, jag klickar nej nej nej, tills jag ser ett bekant namn - Emre. Jag hejdar klicket, och scrollar nej och läser meddelandet. Det är från ingen annan än Emre Gungör.(!)

Han skriver något om att jag verkar vara en person med många bollar i luften och att det vore kul att kanske diskutera eller samarbeta. Han nämner även att han tänker kolla på Mammas pojkar och att han numera ska läsa min blogg :)

Så nu ringde jag självklart den enda i min omgivning (förutom familjen) som intresserar sig och engagerar sig i det här ämnet - Laven.

Det här är någon att se upp till, någon som verkligen har gjort en skillnad.

Jag kommer att lägga in några böcker i nästa inlägg. Böcker som inspirerat,informerat och berört mig av utländska författare. Så håll utkik om du vill lära dig något... Eller bara ha något bra att läsa.

//Victoria