En tickande bomb...

Idag på jobbet blev jag uppringd av tv 4.se som ville ha en intervjuv angående en sak jag kommenterar i nästa avsnitt av mammas pojkar.

Efter den intervjun kändes inte allt på topp längre.Tankarna vimlade runt i huvudet och en obehaglig nervositeten kröp inpå mig som en läskig spindel.

- Ska dem redan avslöja det?
- Vad kommer folk säga?
- Hur kommer det här påverka mitt liv?
- När släpper dem bomben... ?

Jag är inte beredd på den här mediacirkusen som kan komma när som helst nu, jag vill inte ta del av den, inte på det här sättet i alla fall. Jag vet ju att den kommer komma. I samband med något jag inte önskar att alla ska veta. Det känns jobbigt just nu. Men det kommer gå över, ovissheten är alltid värst.

Jag hoppas att folk har förståelse bara. Men det är inget jag kan räkna med, i vilket fall som helst så blir det konsekvenser man måste ta, precis som av allting man gör här i livet.

Nu råkar det ju bara vara så att hela sverige är med och iakttar, ingen lätt jury.

Nej, nu ska jag ta en bit kladdkaka med grädde och sjunka ner i soffan och njuta av lugnet bara.

Kram från en Victoria med mycket att tänka på.