Paniz ber tatueraren att skriva "Jimmy", som är Paniz's pojkvän. Även om resultaten är synligt kasst, så plockar vi upp mobilen och *klick*, vi skriver några rader till bilden, där det bland annat står;
"den är ju liten så det går ju
att täcka över den om det är så..."
....Och så skickar vi iväg mms'et till Jimmy, på andra sidan jordklotet. Inte det mmset man önskar sig efter man varit tillsammans i ca 2 månader kanske?
Hela stranden engagerade sig i vårat upptåg och flera kom fram och frågade otåligt: "Har han svarat än?!"
Vad sa han?
Vad han svarade får vi aldrig veta, det gick inte att ta emot mmset! Typiskt...Vi gjorde ett nytt försök hemma i sverige när vi landat, men Jimmy var en svårlurad kotte och sa inte så mycket... Och till slut tvingades Paniz erkänna bluffen!
Det härliga i historien är dock att denna incident ledde oss till en riktig tatuerings shop på strandgatan. Och om jag inte varit så trött och mätt hade jag suttit här med en tatuering idag. Men någonstans i jakten på tatuerings shopen så försvann suget! Och perfektionisten i mig tog över, men en annan och mer planerad gång kanske ;)
/Victoria
Käraste barn, tänk tänk tänk. o tack för att du är perfektionist. Har sett STORA brister i ritpapper denna sommar. Folk ser ut som nåt jävla klotterplank. Käckt. Har alltid trott en tatuering är en genomtänkt o personlig kärleks bekräftelse till sig själv eller till någon kär. Ja ja, jag vet, en annan är ju inte heller så attans vacker
SvaraRadera