13 april 2010

Forever young.

Önskar att någon kan ta ut mitt hjärta och hålla det tryggt i handen tills det mår bra igen.

Det känns som att det här är början på slutet. Nu tror jag att min kropp håller på att ge upp. Jag väntar på att hjärtat ska dra sin sista suck, och stanna. Närsom helst nu, sanden i timglaset har börjar rinna, nu är det bara en tidsfråga.

Det är inte jag som ger upp, det är min kropp. Hjärtat kommer inte orka fortsätta så här. Jag är maktlös nu. Det är verkligheten.

Idag är annorlunda.
Idag kände jag för första gången att jag släppt taget, att jag släppt kontrollen. Att jag börjar bli redo att gå, lämna livet när det är dags, när sanden runnit ut.


Jag känner mig lättad, det kanske är en slags sorgeprocess, det här ständiga kriget, jag bearbetat under en så pass lång tid nu att det är därför jag känner så. Någon dramatisk panik känner jag inte. Bara ett enda OK. Den här väntan gör mig inget gott.

Jag har kommit till freds med att jag kanske inte hinner göra så mycket mer än det här. Att jag inte kommer att få lämna de avtryck jag vill i världen. Det är som att någon fört min talan och sagt att det räcker nu, att jag inte ska behöva ha det så här längre. Därför känns det inte helt ärligt att säga "Jag hoppas att jag har fel".

Dag för dag. En sak i sänder. Jag är här så länge. Och väntar. Det som händer, det händer. Allting har sin tid och plats. Det är okej. Tills dess går livet vidare.


Hopp?
De säger ju att det sista som dör är hoppet, så det finns. Men nu väntar jag. Nu slåss jag inte längre mot tiden...


Let's dance in style, lets dance for a while
Heaven can wait we're only watching the skies
Hoping for the best but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?
Let us die young or let us live forever
We don't have the power but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The music's for the sad men
Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders we're getting in tune
The music's played by the madman



- I fear not where, I fear not why.
So when the director yells cut,
I'll be fine.

1 kommentar:

  1. Vi "slåss" med dig! Tufft när allt känns slut/skit/hopplöst. Men det finns en fortsättning, där, bakom hörnet. Ibland är vägen "lite" krokig dit. Men du ÄR på rätt väg. Vi alla här hemma älskar dig!
    Miljoner kram o puss

    SvaraRadera