Sebbe.

Sebbe.

Den filmen måste man se.

Så sorglig. Så hemsk. Tårarna rann hela filmen...
Den är så svensk som den kan bli. Så verklighetstrogen och bra spelat.

Jag åkte in till stan rätt så sent så de flesta filmer hade redan börjat rulla... Så att det blev just den filmen var inte planerat. Hade tänkt se något kul eller spännande, absolut inte en tårdrypare, inte själv.

Men ändå satt jag där, som ett känslomässigt vrak och tårarna bara sprutade. Men det var det värt, absolut.

Dumt att se en sån film, jag borde förbjuda mig själv från att titta på sorgliga filmer just för att jag är så känslig, förbaskade E människa! Tyvärr... emotionell är mitt andra namn. Jag plockar på mig alla känslor som att de vore mina. Men förstås, det är det som är det fina med skapande. Av alla slag.

När man lyckas beröra, förmedla.

Well god natt min skatt.

Idag var det en grön dag ?