Lilja.

Jag ligger sömnlös om natten, du håller mig vaken som alla andra nätter sista tiden.
Jag lägger mina händer försiktigt om magen som jag dolt flera veckor under en alldeles för stor tröja. Håller om den instinktivt som att det var dig jag omfamnade,
där du ligger och vilar, fortfarande i tryggt förvar, fortfarande inbäddad som en blomsterknopp.
Jag gillar ditt sällskap, även om det får mig att känna mig som den ensammaste människan i världen, med dig som min största hemlighet. Det är du och jag mot världen. Om du bara visste vad vi kämpar mot. Föreställer mig dina kloka ögon som söker mina efter svar när du inte förstår.
Tänker på hur det skulle vara om du fanns i min värld. Du som inte får finnas.Hur allting skulle ändras.Kommer på mig själv med att le ibland, fastän jag inte borde.
Men oftast är det bara tårar som droppar ner över min hopplösa kropp, när verkligheten kommer ikapp. Du har redan ett namn, som du aldrig kommer få höra.
Ett namn jag aldrig kommer att få säga. 27:e Augusti blir aldrig din födelsedag.

　

Du var min Lilja som aldrig fick blomma ut…