Arv av en ängel.

Sitter framför spegeln och låter fingertopparna följa ansiktsdragen som bildar en karta över det förflutna. Min historia. Linjer som inte fanns där förut vittnar till de många skratt, och lika många motgångar. Möter dem mörkbruna ögonen som ser allt. Studerar ansiktsdragen som liknar någon som inte längre finns. Den raka och lite vassa näsan i profil och hakan som jag egentligen inte gillar bärs med stolthet, mitt finaste arv av någon som inte går att få tillbaka.

Jag tänker på dig varje gång jag ser mig i spegeln. Jag ser dig i mig. Och förundras över hur det är möjligt att du lämnade en så stor bit av dig till mig.

Du är min ängel.

/Victoria