Alldeles för tidigt.

Ångrar smset igår. Ångrar sms nr två. Men stänger ute den tanken, och låtsas att det aldrig har ägt rum. Väcks alldeles för tidigt av en pensionerad gammal man med för mycket fritid och lika mycket kärlek till sitt yngsta barnbarn. Jag har inte hjärta att svara och prata, göra min plikt. Rätta honom när han blandar ihop mitt namn med min moders. Samvetet knager som en elak myra. Jag ser framför mig hur mitt hjärta färgas svart. Jag avger ett löfte till mig själv att ringa upp senare. Huvudet värker som resultat av för lite sömn. Att blunda och försökta somna om är en omöjlighet, det vet jag. Solen lyser ute, jag ger upp. 1, 2, 3. Jag står upp. Alldeles för tidigt.

/Victoria