Vet inte om det är ödets ironi, eller om det beror på det svarta molnet som ständigt hänger över mig.
Jag har haft några av dem bästa dagarna på året sista veckorna.
Allting har varit perfekt.
Men självklart måste jag påminnas om att sånt aldrig fungerar för mig, och nu är det krashlandning som gäller.
Fan fan fan fan fan.
Nu ska jag och min ångest ta en promenad. Kanske be en bön också.
Mår crap som in i helvete/Victoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar