Kroppen skrek "ligg kvar" men det var inget val.
Lite strul på jobbet, kort om folk, man jobbar häcken av sig - kommer hem helt slut. Och där stannar jag.
Coulda, woulda, shoulda.
Hade ju gjort faktiskt planer, men kroppen orkar inte idag. Yes, det är svårt att rå på sjuklig trötthet, men sånt är ju faktiskt livet och det får jag acceptera - trist såklart, men vad gör man. En vacker dag kanske det finns en fungerande medicin, men tills dess kan jag inte gå och deppa för det!
Klockan ringde iaf för 1h sen igen, måste ju gå till affären. Haha Ja, jag har ställt klockan för att gå till affären! Välkommen till Törnrosas liv! Mår illa av trötthet och sluddrar om jag inte anstränger mig när jag pratar och är allmänt yr och osammanhängande. Det är en sån period nu.
Så mycket av YES blir det inte idag, usch vad ledsen jag blir, visste ju om det här men det är inte förrän man står där och inte orkar som man kommer ihåg hur förbaskat dåligt det känns. Det är lite som att sätta upp ett mål som man misslyckas med att nå. Att vara vaken och att orka är inte ett mål kan kan sätta eftersom det inte är något jag styr över.
Ändå gör man ett nytt försök varje dag...
Oki mjölk måste inskaffas nu, höll på att börja gråta igår när jag tömde paketet och insåg att det bara räckte till ett futtigt glas oboy. Oboy är ett måste.
Bättre lycka imorgon, då har jag också planer...
/Victoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar