Trodde inte att det här skulle bli så här jobbigt...
Jag har försökt gå till affären nu i 30 min, men tårarna slutar inte rinna. Jag får inte stop på kranen...
Finns ingen som kan komma och bara vara här. Det är jobbigt att dölja, det är jobbigt att bära, ensam.
Det här är det enda jag inte vill gå igenom själv.
Det ordnar sig. Inom sinom tid. Jag hoppas det blir snart....
men lilla vännen kan du inte prata med någon om det? åtminstone en psykolog av något slag? du ska inte gå och må så här dåligt!
SvaraRadera