Levt en lögn i 10 år ?

Jag vet inte hur jag ska börja...
Jag är totalt förstörd just nu.
Det  här läkarbesöket tog en helt annan vändning än vad jag ens kunnat föreställa mig. Det är inte klokt. Det är helt oförståeligt. Absurt. Makalöst. Förjävligt. Förfan helt jävla sjukt.

Efter att ha "intervjuat" mig i 10 min säger läkaren att han inte alls tror jag har någon sömnsjukdom. Han tror att jag har ADHD - detta baserar han på att jag reagerat positivt på att medicineras med amfetamin.

SKOJAR HAN ?

Påstår han att jag blivit feldiagnostiserad och mått dåligt i kropp,huvud och själ i så här många år. Att jag medicinerats med amfetamin, en drog, varit en jävla narkoman helt jävla ofrivilligt och fått så allvarliga biverkningar av detta att jag nu medicineras för svår ångest och hjärtklappning.
Jag kan inte ens nämna hur förbannat dåligt jag mått de senaste 6 åren. Så deprimerad jag varit pga min trötthet som gjort att mitt liv begränsats så oerhört mycket.

Diagnos: Livslång sjukdom. Försök förstå vad det gör med någon som redan har massa andra sjukdomar, hur mycket livet kretsar kring denna sjukdom och medicinerna till.

Jag kunde inte bli polis som jag ville med min sjukdom, kunde inte ta körkort, kunde inte jobba utan medicin, och hela skolgången blev drabbad vilket ledde till att jag gav upp mitt mål att försöka läsa vidare. Socialt handikappad pga tröttheten, så många gånger man har fått förklara för folk när de blivit arga för att man inte orkat.

Är allt det här i onödan?


Sluta snälla att trampa på mig.
Allt jag vill är att leva. Leva är något helt annat än att vara vid liv. Jag vill inte tillbaka till det. Jag kämpar. Så grovt just nu. Det här är så sinnessjukt. Jag vill bara må bra. Jag hade ju börjat må så bra. Jag hade börjat bli mig själv igen, mig själv, som jag förlorade när den här sjukdomen som jag tydligen inte ens har startade.Jag vet inte vad jag ska tro längre.
Snälla säg att jag kan stämma någon för det här? Psykiskt lidande. Kan man göra så här mot en människa? Får det verkligen gå till så här? Det här händer inte. Jag fixar fan inte det här.

Har gråtit från sjukhuset hela vägen hem, fick ta en taxi, fixade inte att vara bland folk och visa mig i det här skicket. Skulle åkt till jobbet egentligen, men kan inte jobba i det här skicket.

Jag vill bara försvinna. Bort. Långt bort. Jag behöver sinnesfrid.

Skulle bli överlycklig om det var adhd/add jag hade istället för narkolepsi, om de hade sagt det för 10 år sen. Och min amfetamin, ja den ska jag nu börja avvänja mig ifrån. Hur mår man då? Ja det märks väl.

/Tillbaks på ruta 1.