Händer nu då?

Läste igenom allt jag skrev igår, hade inte en aning om att jag kunde skriva så mycket text på så kort tid, någon var uppenbarligen uppe i varv 8-) Mår ganska mycket bättre idag, rensat tankarna och känslorna. Men det är långt ifrån över. Inte förrens vi får klarhet när alla test är gjorda.

Min amfetamin
Anledningen till att jag ska trappa ner på min amfetamin är för att min nya läkare vill att jag ska bli "ren" så att han kan göra nya tester för narkolepsi. Det här kommer göras långsamt, för att minska abstinensbesvär och fysiska följder av det. Efter sommaren är det återbesök om allt går bra tills dess.
Sen vill han se hur pass bra jag klarar mig på min andra medicin. And so do I, ska bli intressant.

Dröm

Förstår inte hur den nya läkaren vågar gå emot min förra läkare, chefen på neurologen i Lkpg som satt diagnosen, och utan ha läst journalerna ens. Snacka om att trampa någon på tårna, då menar jag inte mig.
Jag hoppas ändå att han har rätt, jag måste försöka släppa alla känslor jag har över att jag skulle blivit feldiagnostiserad, felmedicinerad och fått lida som en idiot för det i flera år.
Måste fokusera på att det faktiskt är en riktigt jävla dröm som slår in om jag nu inte har narkolepsi eller idiopatisk hypersomni (oförklarlig översömnighet).
Men faktum kvarstår ju...Att jag har alla symtomen, utom kataplexi, som jag inte ens förstår riktigt hur det yttrar sig egentligen. Och det kan komma efter flera år.


Nästa vecka kan jag få resultatet på ADD screeningen. Men oavsett resultat, så är det inte tänkt som någon slags "ersättnings diagnos" för narkolepsi. Uppenbarligen, det är 2 helt olika saker. Utan det förklarar bara varför jag inte blir tillräckligt "pigg/uppåt" av amfetamin utan är trött ändå, även om det är 90% bättre än utan amfetamin...

__________________________________________

Svar på hypokondri
Och nej till du som som frågade om min läkare nämnt hypokondri för mig. Jag väljer att tro att du inte menade någonting illa, och jag skulle gärna berätta allt från A till Ö hur det har blivit så här, för att skriva om det går inte utan att det blir en bok, alldeles för rörigt. Jag har helt enkelt en "taskig" kropp, inget avelsdjur direkt ;) Men det är precis det här som jag pratar om tyvärr - ser man inte sjuk ut, så tror inte folk att man är det.

Det här var ett bra exempel på det, för de som känner mig vet, och de har inte gått helt odrabbade... Tack för att ni ställer upp, och står ut med mig under mina värsta dagar när jag inte orkar vara en bra dotter, vän eller kollega. Ni gör livet lite lättare. Och tro inte att jag ger upp för en sekund, inte ens i de mörkaste stunder här. Jag har bara ett mål - att bli så frisk det går och må som bra som jag kan, och jag gör allt för att komma dit. 

Livet kunde vara värre, mycket värre.
Man får uppskatta det man har, en svår läxa.
Nu ska vi hålla tummarna för att jag inte har någon sömnsjukdom och att jag klarar mig bra utan medicin! Dvs att jag kan hålla mig vaken som en normal person :)

signing out...