29 april 2010

Cest la vie

Jag tror att jag är så lycklig att jag börjar gråta! Varför?
- Jag bara är!


Herregud. Kan det vara så att det redan hjälper? Kan det vara så otroligt att jag slipper alla hemska biverkningar i början?

Jag kan inte sluta le ! 
ÅH VAD UNDERBART DET KÄNNS I KROPP OCH SJÄL !



 Vågar knappt hoppas på att det är så... Men jag njuter. Kan inte sluta le. Vill inte sluta dansa. Det enda ord jag tänker på är TACK. Jag vet inte vem jag ska tacka!?

VICTORY !
segern är min !




fan nu kommer tårarna. glädjetårar...

Kan omöjligt beskriva hur det här känns, hur mycket det här betyder för mig. Just nu är himlen en plats på jorden. Hoppas jag får stanna där, helst för alltid.

Det är det här jag har önskat mig precis varje gång en ögonfrans har ramlat från ögat. Många år, många ögonfransar, många tårar. Hur dumt det än låter, men jag vill så desperat gärna må bra igen, vara mig själv igen. Då gör man allt. Vägen till lycka...


On my own tonight
Life is good for you, always 21
C'est la vie, c'est la vie, c'est la vie
On my own tonight
Love will come to you
You are always 21

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar