Någonstans under filmens gång och från biografen sergel till t-centralen blev det svart. Det bara kom. Gled in tillsammans med känslorna under filmen...som en snyltgäst, en tjuv. När alla murarna var nere, när jag var som mest mottaglig för att känna.
Han är smart. Han vid namn Ångest. Efternamn: Depression.
Eftersom jag numera alltid har med mig ett anteckningsblock i väskan skriver jag ner allt, precis när jag känner det. För att komma ihåg.
"Lämna mig inte själv.
Jag är inte gjord för ensamheten,
ändå har jag låst in mig just där."
Det är bra nu.
Men nu är jag mer motiverad än någonsin att göra det jag är bäst på. Jag tänker göra det och jag vill bara ha det gjort nu, jag vill inte gå och lägga mig. Men jag ska jobba på det. Det kommer ta några månader som sagt. Men jag ska klara det. Jag SKA. Jag KAN.
Jag ska måla hela världen...
Farändainibaljan herr Ångest. Du är inte välkommen hos Victoria. Där ska vårkänslorna få frodas.
SvaraRaderaHerr Ångest är väldigt smart och han tar gärna med dig för en efterfest hos hans tvillingbror Depression..En efterfest som slutar i en baksmälla som tar tid att resa sig ifrån (själv varit inbjuden alltför många gånger, rätt ofta är jag ensam gäst med)...
SvaraRaderaMen att skriva ned tankarna, även om de kan framstå osammanhängande är någonting som kan hjälpa en när man åter är ok (mitt enda problem med det är att jag skriver så fult så får försöka tyda orden en bra stund innan några framsteg ens kan göras...)
Men gör det du är bäst på och visst tar det tid, ibland tid som måste tas från andra viktiga händelser i ens liv men det är värt att ta sig den tiden. Och om det är någonting jag lärt mig och som säkert du redan vet om, är att ångesten avskyr någon som vägrar ge upp....