Konstgjord andning

Idag vill jag stänga av allt och bara vara i mitt hörn. Jag kommer drunka av alla ord inombords. Jag har bestämt mig för att ingen ska veta hur det egentligen är. Den här gången tänker jag hålla allt inom mig. Alla ord. Jag tänker inte säga något. Det får svämma över nu. Orden skulle inte hjälpa mig den här gången, snarare stjälpa. Den här gången måste jag välja mellan att drunka inombords eller hamna tillbaka på ruta 1, där jag var för 1 månad sen exakt. Jag stoppar mig själv. Står kvar här, tyst. Släpper taget om det jag vill hålla kvar.

Tidvattnet sköljer in över mig
Jag känner hur det nuddar tårna
Det stiger högre för varje sekund
För varje våg som drar in över mig

Jag blundar och tar ett sista andetag
När vattnet stiger över huvudet
Alla ljud försvinner långt bort
Bara mina tankar hörs innifrån

Jag slappnar av och känner ett lugn
Hjärtat slutar göra ont
Trumman slutar sakta att slå i bröstet
Ända tills den hamnar på paus

Kroppen stängs av och bedövar
Hjärta, hjärna och lungor vilar
Själen fryser alla minnen
Tid och rum finns inte längre

Jag hör hur någon ropar på mig
Någon som vill att jag ska komma till ytan
Men jag stannar i det djupblå mörkret
Jag kan inte komma nu, sen kanske.

Jag är under ytan nu.
Kommer sen.


Ovanför ytan...
Finns konstgjord andning, finns du.
Jag vet att du bara är konstgjord andning.