Jag kan inte kontrollera min sömn.
Jag kan inte välja när jag ska vara vaken.
Jag har stora blå ringar under ögonen.
Jag orkar inte se på mig själv i spegeln.
Jag har varit vaken 1 timme nu.
Huvudet gör ont och nacken är spänd.
Smärtan pulserar i samma sakt som ögonlocken
varje gång jag sluter dem.
Jag tänker på hur jag inte kommer orka,
att gå upp när kl ringer vid 6.
Jag skulle egentligen gått upp vid 5.30.
Men jag insåg redan när jag la mig att jag skulle
behöver mer tid till att sova, och ställde om klockan.
Jag hoppar över att göra dem små sakerna jag gillar
på morgonen - att pyssla om mig själv,
som ger en bra start på dagen.
Jag tänker på att jag inte kommer orka,
något mer än jobbet imorgon.
Jag tänker på middagen på kvällen.
Jag kan bara göra en sak.
Jag måste välja mellan jobb och ett social liv.
Precis som det varit i 3 år nu.
Jag börjar gråta, i sängen, med slutna ögon,
ansiktet mot kudden och täcket över huvudet.
Jag hör mina egna tankar, en inre röst som säger:
Det är lugnt Victoria, stoppa tankarna, de gör dig inget bra.
Vad gör det här för nytta? Allt kommer ordna sig, du kommer kunna göra både och.Jag slutar.
Jag går upp ur sängen.
Ser mig själv i spegeln i hallen,dumt nog.
Jag hatar dem där ringarna, det är orättvist.
Tänker på hur sliten jag ser ut. För vad ?
Tänker på all medicin jag äter varje dag.
Tänker på att jag kommer dö i förtid,
utan att ha levt fullt ut. Jag har bara gjort.
Om jag inte får ner allt jag har i huvudet någon annanstans så kommer det äta upp mig resten av natten. Minnet för att lagra saker i hjärnan börjat ta slut - det vet vi ju så väl eftersom mina hjärnceller äts upp av min egen kropp. Toppen. Både utseende och hjärna tynar bort. Alltid lika kul att tänka på.
Ibland vill jag bara kunna vara vaken.
Ibland vill jag bara kunna sova.
Trött är jag alltid.
Men jag får aldrig välja.
Det är "en utmaning" att kunna få någon livskvalité så här.
Just nu känns det "inte så ljust".
Livskvalité... ?
Nu regnar det. Här inne. Först inuti, sen utanpå.
Kinderna blir blöta. De kan jag torka iaf...
Insidan blir lite svårare.
Jag ska försöka orka allt imorgon.
Jobba.
Gå till centrum.
Färga håret
Gå på middag och ha roligt.
Alla andra gör det ju...
Tyck inte synd om mig. Försök förstå mig.
Livet är orättvist, så är det bara.
God natt igen.
Jag förstår dig en del tjejen, att aldrig vara ordentligt utsövd och kroppen är som en värkande zombie. Och att behöva välja mellan att ha ett "vanligt" liv somm alla andra eller leva efter sin kropp och sina sjukdommar är inte det lättaste el roligaste. Jag gör liksom dig, försöker göra mitt bästa för att orka och klara av allt. Men i längden så orkar man ju inte... Att vara en ung SNYGGG tjej i sina bästa år och att klara av uteliv, jobb eget hem mm. Jag jobbar ju inte heltid och har hjälp här hemma. Hoppas att du kan få ett par "Bra" dagar snart min sessa! Krmaar från moster Caroline <3
SvaraRadera