Mamma inlagd på hjärtintensiven.

Det har varit en jobbig dag.
Jag är så slut.

Jag ska precis hoppa in i duschen strax innan 11, och mamma sätter sig ner för att skriva korten till bröllopskorten. För idag gifter sig Louise, min kusin, min syster yster och hennes Tomas. Min moster, Louise mamma dog i cancer när Louise var 16,och hon har väl inte direkt haft någon pappa som funnits där alla gånger. Därför är min mamma extra viktigt för henne - som en av de få som alltid finns där och ställer upp i vår extremt lilla familj och släkt.

Men helt plötsligt säger mamma att hon inte mår bra, hon blir yr och känner ett tryck över bröstet som går upp förbi käkarna och öronen, huvudet känns som att det ska explodera. Hon kallsvetattas så illa att hon häller ut sin vattenflaska över sig. Jag springer och väcker Jonny, som jobbat natt, han förstår inte vad jag säger, han har öronpropparna i. Ringer sjukvårdsupplysningen, knappar in mammas personnummer som jag kunnat sen jag var 11 år. Jag beskriver symtomen för sköterskan i luren.
Då säger mamma "dem måste nog komma nu"

Då kommer gråten. Jag frågar om hon i luren kan ringa ambulans, vilket hon gör. Dem kommer på 5 min. Jag åker med i ambulansen och Jonny tar bilen med Ludde.

Jag var så tankspridd att när ambulansvårdaren som sitter bak med mamma frågar om hon kan få telefonen så tar jag upp min väska och börjar rota runt. "Menar hon min eller mammas telefon?" tänker jag.
Då tar den andra ambulansvårdaren som kör fram en telefon ur sin bröstficka och säger "ja".
Jag tittar på dem och förstår hur dum jag måste verka. "Jaha..." Säger jag och ställer ner väskan på golvet igen. Pinsamt.

Vi kommer till akuten i Motala.
Allt går i vågor. Hon får anfall med ojämna mellanrum. Dem sätter henne på EKG som visar en förändring på hjärtslagen. Jag håller koll på EKG maskinen hela tiden, på siffrorna och vågorna. Jag vill veta hur den fungerar. Vid ett tillfälle blir mamma jätte dålig och när jag tittar på maskinen ser jag hjärtslagen gå från 74 till 104. (Jag skulle vilja veta vad MITT hjärta låg på vid det läget, ut genom kroppen var det på väg iaf.) Jag springer ut och hämtar en sköterska. Efter det tar dem hennes blodtryck var 5.e minut. Hon får någon spray i munnen som lindrar anfallen. Flera gånger får jag springa och hämta sköterskorna... Anfallen varierar i styrka och längd.


Dem lägger in henne på hjärtintensiven. Det kan vara känningar av en hjärtinfarkt,
Mamma som gjorde en hysterektomi för 3 veckor sen för att få bort ett par tumörer har det redan jobbigt med operationsärret som inte läker ordentligt. Stackars henne, hon har redan så mycket. Men sak i taget. Hennes hälsa går först.

Mamma ber mig ringa mormor och Hasse, och säga till dem att komma.
Stackaren trodde att hon skulle dö.
Mormor och Hasse kommer så småningom. Trevligt att se dem iaf, mitt i allt det tråkiga.

Så idag blev det inget bröllop för oss...
Känns hemskt.
Jag hoppas dagen blev bra för brudparet ändå. Önskar att vi kunde fått vara där. Mamma hoppades på att någon har filmat.

Nu har Jonny kört hem mig till deras hus i Mjölby. Jag höll på att somna där sittandes på trästolen i mammas rum. Jag packade ner en väska med saker till mamma som Jonny tar med sig tillbaka. Hudkräm, underkläder,extra varma strumpor,tidningar,hygienprylar. Och Nutte. Hennes "maskot" som hon har haft med sig på alla sina operationer genom åren sen hon var liten. Nutte är känd på sjukhuset, i Linköping,spec ortopeden. VAD Nutte är för en figur eller djur, vet jag inte. Det går inte längre att se.


Paniz ringde upprörd från jobbet och frågade om hon fick komma, om jag nu inte ville vara ifred. Jag vill inte vara ifred, inte ensam.
Precis som mamma sa där. "Ni får inte lämna mig ensam, Jag vill inte vara själv".
Hon har gått igenom över 50 operationen i livet, aldrig har jag hört henne säga det. Hon piper inte för mkt, det vet alla.

Jag är trött. Men jag lyckades täppa igen tårkanalerna så fort jag hörde att ambulansen var på väg. Av erfarenhet hjälper det inte någon att man själv får panik. När sånt här händer får man ta sig i kragen och lägga sina egna känslor åt sidan. I det här läget är inte mamma starkast längre, då måste någon annan vara det.

Snart kommer Paniz. Hon har lyckats fixa hundvakt åt chuckie och skjuts hit från norrköping på bara 30 min. Tack kära du. I sånna här lägen vet man var man har alla människor.
Både mamma och jag, fel läge för mamma att upptäcka det bara.

Kram från en dotter.
//Victoria