28 december 2009

Hello Kitty är en rättighet

Utan barn är det ingen jul, tycker jag.
Julen är barnens högtid.

Vi hade sagt att vi inte skulle byta några julklappar i år, att bara barnen skulle få. Sen blev det ju ändå inte så förstås... Familjen tycker väl att jag ska ha julklappar ändå eftersom jag inte har några barn som dem kan ge klappar till.

På Juldagen bestämde vi oss för att ta hit Mamma och Jonnys helgbarn, som jag inte träffat tidigare. Det är en flicka på 5 och en pojke på 7. Dem enda julklapparna jag köpt i år var till min lillebror och till dem här 2 barnen. Jag har nog lagt ner Och det var värt varenda krona när man såg hur glada dem blev.
Jag var nog inne på HM i mer än 2 h och letade efter kläder till tjejen, det är ju det roligaste som finns att köpa paket till en tjej i den åldern, lätt som en plätt. I alla fall om man tycker att Prinsessa är ett nyckelord.
Det är en 5 årings rätt att få känna sig som en prinsessa. Det blev bland annat Hello Kitty kläder i rosa med matchande strumpor,Hello Kitty tights, hårspännen med Disneys sagoprinsessor och glitter, Rosa diadem med diamanter, Hello Kitty flaska,rosa läppglans, en glittrig trollstav och en rosa prinsessklänning...


Ett paket i taget, det största fick lilla Emilia spara till sist.
Som hon väntade på att få öppna det...

Med nya diademet på huvudet och alla andra paket öppnade,
fick hon äntligen ge sig på den största.

Och lyckan när hon fick syn på vad det var...


Självklart ville hon pröva klänningen direkt,
och VIPS så hade vi en prinsessa på plats.



Det är så viktigt för barnens självförtroendet att ha lika fina och moderna kläder som alla andra har.
Det är alla flickors rättighet att äga en Hello Kitty tröja helt enkelt.

Att få ge dem här barnen en jul som alla barn bör ha rätt till var en julklapp i sig.



Emilia och Sebastian trycker ihop sig hos mamma,
medans jag är paketutdelare.



Sebastian undrar över sin mp3 som han precis öppnat.


Ludde nyfiken är framme som vanligt när det vankas paket...


En uppspelt mamma visar upp dem glittriga hårspännena Emilia fick i ett paket.


Resten av dagen satt Sebastian i knät på mig och väntade tålmodigt på att jag skulle ladda in musik på deras nya mp3 spelare.

Det var det värt.
Allt var det värt.

//Victoria


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar