Mat är kärlek.

Ja det här med att hantera barn kände jag väl ingen direkt press på mig att visa...
Har jobbat på samma förskola sen studenten, när jag tog mitt flyttlass och flyttade till stockholm. Så jag kände väl att det räckte gott och väl med dem 3 åren som merit på
"eventuellt blivande mamma till mina barn" listan.
Däremot vill jag inte jämföra min arbetsplats, en förskola - med ett hus i marbella med barn som springer in över ett par timmar - DET är barnpassning. Och fy vilken röra det var...

Det bästa med den dagen var att det fanns överdrivet mycket med sötsaker - me like.
Så det jag gjorde med andra ord var att äta upp barnens godis. Inte allt förstås, det orkade inte ens lilla jag. Även om jag fick hjälp.

När man inte får äta när man vill eller gå till affären och köpa den maten man vill tar man varje tillfälle till akt i marbella huset. Jag höll på att svälta på den där hemska couscousen som vi åt 6 dagar av 7 där. Couscous, sallad och vatten.
Det var ju därför man ville gå på dejt - för att få gå ut från huset och äta något annat, något GOTT på restaurang.
Haha nej då, skämt åsido. Men om mat drömde vi - medans killarna åt ute på restaurang varje dag... Oh yes they did.


Menyn i huset:
Frukost: 2 vita skivor med rostbröd + en yogurt (knäckebröd till den som var hungrig efter det - vem är INTE det?) Efter 2 veckors tjat fick vi äntligen havregrynsgröt - LYCKA!
Lunch: Couscous/Bulgur blandat med sallad.
Kvällsmat: ? Vilken kvällsmat ? Missade jag den ?
Nattmål: Godis och muffins - Om ni ser efter så lämnar det spår på vissa ;P

Vi fick korvstroganoff och ris en dag.
Det var bästa dagen. Så gott.

Men det kunde ju vara värre! Jag kunde ju fått vara utan mat!
Ajuste - det blev jag! Men det hände ju faktiskt bara en 1 gång.  ;)
Djungelns lag återigen - först till kvarn.

Än idag kan jag inte äta couscous när det serveras på jobbet... Skadad för livet.
Bitter? Nej, bara matkär. ;)

//Victoria