Ny låt,skriven av mig.

Oh Pillerfri, Oh Pillerfri !
Det är en kvinna som känner eufori

Och är hon inte pillerfri,
då känner hon ingen eufori.

Oh pillerfri, Oh pillerfri
Det är jag som känner eufori!

*

Melodin är visserligen plagiat.
- Men det har ju heller aldrig hindrat någon någon i melodifestivalen att köra sitt.

"En busschaufför, en busschaufför..."

Hur gör man måndag underbar?

Idag har varit en tung dag, på många sätt. Tufft på jobbet och jobbiga besked om nära anhöriga, för det är precis vad de är. Men det som är fascinerande är hur jag ändå känner mig starkare än på länge. Inspireras av hur vissa är starkare än stål, och inte låter sig brytas ner av livets orättvisor som orättvist kommer tillbaka gång på gång och sätter sig på bröstkorgen som en elefant.

Idag var sista dagen hos min psykoterapeut. Idag var första gången jag grät där, och det var inte för min egen del tårarna rann. Av alla gånger jag varit där har jag aldrig släppt fram några tårar, men idag. Gick förbi centrum på vägen hem för att köpa en bok som present till henne, dumt att gå in på bokakademin, likt ett barn vill jag ha allting fastän jag inte kommer leka med det.

Man fick 1 på köpet om man köpte 4.... Jag köpte 8 böcker...hrm.

Hjärnstimulans

Vill läsa alla på en gång, men efter att ha läst ut "14 år och såld" precis så vill jag nog följa upp med boken "SÅLD" som också handlar om prostitution. Det är väl det som minst är likt vardagen dessutom, i böckerna har man ju chans att fly verkligheten ett tag. "Prins Annorlunda" känns för jobbig känslomässigt att läsa just nu, men säkert nyttigt och klokt -just nu. Mustafa Cans bok "Tätt intill dagarna - berättelsen om min mor" är jag mest nyfiken på att läsa av privata skäl, och de andra är väl mer för intellektuell utveckling och personligt intresse. Hemmaundervisning i psykologi, välmående, kroppens funktion och medicin kan man säga, det är ju min grej - livscoach to be. "En blomma i Afrikas öken" får nog vänta, känns som att man hört historien redan, även om jag älskar att höra berörande historier från Afrikas många starka individer...

Men jag måste skriva på min egen med. Tid, jag vill ha mer tid på dygnet! Och en bärbar dator.

Hela eftermiddagen har jag velat springa hem och bara skriva, skriva på boken och skriva ner tankar om allt som rör sig uppe i huvudet nu.

Kärlek från mig och Dalai Lama.

Adios !

Mondays flavour

!Premiär!

Welcome to my

Candy Shop

Flavor of the day

Let me introduce you to:

Taylor Kitsch

Beskrivning

Den här söta godisbiten med smak av hemlagad gräddkola ligger fint inslaget i papper som man skalar av och sedan låter smälta sakta i munnen.. Man kan lätt plocka hela påsen full och äta i soffan hela kvällen lång utan att få nog. Mjau.

Go ahead, take a bite ;)

Vem han är och vad han gör är inte intressant.
Här objektifierar vi.
;)

Enjoy.

Fönstret på Lidingö.

Till Viktoria B.

Tankar från insidan.

Fredag natt och lördag morgon.

Hade velat vrida tillbaka tiden... Tillbaka till den felfria zonen man så sällan hamnar i, och endast gör när man vågar släppa. Jag hade gärna gått tillbaka dit i tiden, det var en bra plats att befinna sig, där i värmen, som inte kom från solens strålar genom fönstret.

Tänk om flera dagar om året kunde vara så, fler timmar åtminstone. Bara mysigt. Bara felfritt. Bara rätt... 

Bara mys... äkta mys.

/Älskar äventyr med dig.

söndags kvällen...

Lite fusk
Först och främst vill jag säga bra jobbat till mig själv. Jag "fuskade" bara 2 gånger den här veckan och tog medicin, när det var riktigt nödvändigt.
Sen har det inte varit helt lätt förstås. Men otroligt mycket bättre än vad jag förväntat mig. Så länge jag inte sitter eller ligger ner så lyckas jag hålla mig vaken... Ja,nästan iaf. Men jag märker mer hur okontrollerad sömnen är utan medicin - var ju flera år sedan sist man gick utan piller, svårt att komma ihåg. Och fötterna är helt slut varje dag nu eftersom dem inte får någon vila haha, men det är en skön trötthet : )

Annars har jag varit helt "ren".
Tar bara hjärtmedicinen nu... Inget annat. Förutom astma och allergi då. Det ni :)
Att jag ska sluta helt tvärt med amfetamin sa aldrig läkaren, utan jag skulle trappa ner sakta, ca 1 piller några månader i taget. (Tog 3 piller om dagen) Men eftersom jag ville motbevisa hans teori om att jag inte skulle ha en sömnsjukdom och dessutom tyckte att det drog ut alldeles för mycket på tiden så har jag varit rebellisk och bara slutat rakt av. Bra eller dåligt beslut av mig, ja det får man tycka vad man vill om men det kändes nödvändigt iaf. Sen om jag kan fortsätta så vet jag inte,det beror på hur följande dagar ser ut, blir det värre kanske det inte går. Livskvalité går före högmod.

Men det här har väckt en tanke hos mig... Tänk om jag beslutar att inte jag vill ta någon vakenhetsreglerande medicin mer även om jag skulle behöva? För jag vill nog faktiskt inte det längre, och måste jag verkligen göra det då? Och varför måste jag det då?

1 eller 2 svar - mitt sociala liv och mitt jobb, för att kunna göra båda har jag tagit amfetamin i 3 år. Vad händer om jag inte vill förstöra min kropp mer nu med piller varje dag? Har jag ett val här? Vad tror ni?

Har klippt mig själv idag igen, behövde fixa till det jag gjorde sist med saxen, såg ut som att jag blivit attackerad av ett barn på jobbet som tagit saxen och gjort en massa hack! Men nu är håret fixat, fint och lent =)

Saknar familjen, Mamma, Jonny, Pappa Lange, Bullen, KF, Louise och bebisen jag inte träffat än, Mormor, mormors mat, Hasse och till och med Morfar...

Premiär imorgon

Imorgon är det temavecka här på bloggen. Jag tänkte börja med något som jag själv har nära hjärtat...What it is? Här är en ledtråd:

- Det kommer bli läckert.

Välkommen till

Hold your breath. Godsaker utlovas

lördag

Har precis kräkts - mest magsaft och vätska. Ingen fara. I fredags kväll började illamåendet igen, igår kom smärtan, idag kom spyan. Böjde mig fram för att plocka upp något på golvet - då rann det ur mig. Myspys.

Viktoria ligger i min säng och sover. Jag är raslös och går omkring och plockar - gillar inte att ha stökigt när mna har gäster. Vi kom hem kl 6 efter white room. Innan dess var vi bara på kära gamla goda Magenta faktiskt. Jag kom in till stan sent, runt halv 1, trött och hade tappat lusten att gå ut,båda två var otaggade. Men 1 tu 3 så står vi och asflabbar i väntan på t-banan och blir sugna på nöje, och slutar ändå på white room och åker hem med första tåget som vanligt.

Kvällens slutsats:
Finns för många slampor där ute, undercover. Förklädda till unga prydliga män gömmer sig de manliga slamporna, fy på er.

Nu går jag innan jag somnar sittandes vid datorn, huvudrt börjar nicka här.

Ha en underbar söndagsmorgon.
Puusss

Bonkers.

"Youre mad, bonkers...

But I'll tell you a secret

- all the best people are."

s.o.b

aj aj aj aj aj AJ.

Magkatarren is back!åh gud så ont det gör.

Worse than ever. Tjena vad ONT  :O

Kämpar på med min mannafrutti här, men nu är det fan fosterställning som gäller. GUD SÅ HEMSKT ONT DET GÖR.  Jag spyr så ont.


Jag som skulle ta bussen nu....Nästa får det bli.


Varför kommer den tillbaka? Har varit borta i en hel vecka? :S Nej. Lika bra att läta dem köra en gastroskopi nu... hujedamej. Men något är galet.

Jaja.
Peace gott folk.

Mysigt på Lidingö.

Underbar fredag trots dålig början på helgen!
Skulle slutat kl 16.15 igår - men åkte på att stänga pga personalbrist. Inte roligt att stänga två dagar i rad (förutom att stoppa nyckeln i dörren och låsa så kommer en del andra roliga sysslor på köpet som att städa på avdelningen,plocka upp sovmadrasserna, ställa upp stolarna, samla in soporna och gå med osv) Men men, det är sånt som händer, inte roligt en fredag bara när man har planer.

Men vi ändrade om lite, fröken B och jag. Tog en sväng till Zanzibar summerclub och spanade in läget där, mötte på mitt favoritförnedrings objekt - Särström. Viktor Särström. (Lika kul fortfarande.)

Sen åkte vi till Lidingö
Som planerat, och mötte upp lite trevligt folk som hade varit på studentfirande...Vi blev kvar i Lidingö över natt, riktigt mysigt faktiskt. Vaknade till sol och underbart väder. Ännu mer på strålande humör blev jag när jag fick min daimglass vid närmsta affär. Följde med Viktoria till hennes jobb och sen åt vi frukost i stan,ibland är livet för härligt. Hängde med lite i studion där Viktoria jobbar som säljare, riktigt kul faktiskt! När klockan närmade sig halv 14 så sa jag adjö och gick för att träffa Adis lite som jobbar på Bruns Bazaar.

Sen var det shopping! =D
Väldigt nöjd med den här underbara dagen....Som förhoppningsvis fortsätter efter lite sömn nu ;)Puss

Bilder från onsdagen

Sorry...

Fortfarande för trött. Börjar bli mer "okontrollerat" på dagtid nu om man jämför med måndag och tisdag som gick ganska bra utan medicin.Men nu är jag bara trött så att jag knappt vet vad jag heter.

Bjuder på några bilder ifrån gårdagen så berättar jag om Förkväll och allt  intressant där kring när orken återvänder istället.

Efter förkväll mötte jag upp två kollegor från Mammas pojkar på Utecompagniet,
Julia och Viktoria

Dubbel VV i solen

Lite senare gick dubbel VV vidare till Stockholms matfestival som hölls i Kungsträdgården. Där investerade jag i den här stora mjukglassen med lakritsströssel. Nöjd och glad, mätt och illamående efter halva...  ;)

Alla undrade vart jag köpt min fina glass, borde fått betalt för reklamen jag gjorde åt glassbaren !

Puss och sov gott från Törnrosa.

Wake me up before i go go

Ska iväg till jobbet nu, berättar mer om gårdagen och Förkväll senare idag efter att jag stängt på jobbet.

Ps. Jag är SÅ TRÖTT.

ZzzzZzZzzZZzZZzz...

Fika i stan med Sunnie

Ska iväg snart till stan och möta upp Sandra (Sunnie) för en fika, myspys! Var jätte längesen vi sågs sist, förra sommaren kanske? Ja Lidingö och Väsby ligger helt enkelt alldeles för långt bort ifrån varandra! haha

Puss och piggelin i solen.

God Natt

God Natt och Sov Gott,
hoppas att ni inte får mardrömmar av filmen i förra inlägget ;)


Ps.
Tack Viktor, för att du ställer upp på att förnedras av mig så att jag kan få skratta lite. Youre just an easy target helt enkelt. Uppskattar det - Och magrutorna.

Jag och Viktor aka Mr Cheap, på ambassadeur i lördags.
Bild från stureplan.se

Puss och kramar.

Dag 1 utan amfetamin.

18:20.
Jag la mig på golvet, somnade inom någon minut, sen började det obehagliga...

Klicka här för att förstå vad sömnparalys och hypnagoga hallucinationer är innan du läser vidare.
Och klicka här.


Sömnparalys och hallucinationer.
Jag vaknar till på golvet och märker att jag inte kan röra höger sida, jag kan inte se på höger öga heller. Vänster sida går knappt att röra.
Jag är medveten om vad som händer  - det här har ju hänt många gånger förut. Jag vet att det bara är tillfälligt och går över om någon minut eller två. Jag vet att jag är sömnparalyserad. Men det går inte över lika fort som det brukar...
Jag letar med vänster hand desperat efter min mobil som ligger någonstans bredvid mig på golvet, men jag har svårt att hitta den eftersom jag varken kan se eller röra på mig ordentligt hur jag än vänder och vrider på mig. När jag hittar telefonen försöker jag ringa, men jag ser inte vad jag trycker på.
Till slut går signaler fram, jag hoppas att det är mamma jag ringt. Det är det! Hon börjar prata men jag får inte fram mitt rop på hjälp, knappt ett ljud, jag får inte upp munnen. Det enda jag lyckas få ur mig är ett mycket mycket svagt "eh" - som hon inte ens uppfattar.
Jag tappar telefonen ur min svaga hand och vet inte vad jag ska ta mig till när jag tänker på att hon ändå sitter 20 mil bort och inte kan komma och hjälpa mig ur det här tillståndet som håller i skrämmande längre än vanligt. Jag försöker ta mig upp, jag ålar/halv kryper fram över golvet i vardagsrummet. Jag börjar få panik...

Då vaknar jag.
Jag ligger kvar på samma ställe på golvet framför tv.n där jag somnade. Min mobil ligger på bordet. Allt var en hallucination. Jag var inlåst i min kropp, i ett läge mellan sömn och vakenhet, medans hjärnan spelade teater med mig i huvudrollen.

Liemannen?
Det kunde varit värre - det kunde vara den mörka skuggan som påminner om liemannen, han som brukar gå sakta emot mig när jag ligger orörlig, utan att kunna skrika på hjälp, panikslagen.
Eller inbrottsjuven med rånarluva som bröt sig in medans min mormor var hos mig. Vi hörde hur han bröt upp låset och hur hans fotsteg närmade sig dörren till mitt rum. Han slet upp den och sprang rakt fram till min mormor och högg henne med en kniv - jag kunde inte göra någonting, jag kunde inte försvara henne, jag kunde ju inte röra kroppen.

Då hjälper det inte att jag vet vad som händer med kroppen - när jag inte vet om det är verklighet eller hallucination under tiden. Det känns lika verkligt som att det är på riktigt. Jag är inlåst i kroppen med en levande mardröm - kan inte beskriva det på något bättre sätt.


Men det är skönt att man är frisk. Härligt :)
- Sarkastisk? Absolut inte, hur kan du tro det?


Dag 1 som sagt... Ser fram emot alla andra dagar, hur kan man låta bli?


Film
Tydligen är det inte bara jag som möter "liemannen" i det här tillståndet, nej då, jag är inte ensam. TITTA på den här videon som jag hittade nyss - jag kommer aldrig att kunna förklara bättre än så här:

paralysie-du-sommeil_shortfilms