panik

Åker till akuten med mamma nu.

Nu är det illa.

...

Bara kärlek

Lulle, Bullen, Min varg, Kissen.... Ja "kärt barn har många namn". 
Ludde är väl det som alla andra brukar säga....

Jag och min varg.

Jag häller i mig min kopp med varm oboy, bränner mig på tungan - Bara för att hunden sitter här och väntar ivrigt på att få singet. Så gör vi alltid, han vet vad som gäller när mikron plingar. Oboy-time med Vickan.

Jag ska strax  gå och lägga mig i sängen med hunden och lodjuret.

LINKÖPING
Har hängt med tjejerna hemma hos Maria i stan, innan jag åkte vidare till Mamma i Mjölby.
Hittade den här gamla bilden från när Elma fyllde år för 2 år sen.
Jag kör Björn Gustafsson moves från Melodifestivalen om någon undrar vad jag pysslar med.
Vad Nina däremot pysslar med - Har jag ingen aning om.

Den här kör jag nästa gång på dansgolvet ute på stureplan.

Mysigt att vara hemma.

//Victoria

Första CV:t inkommet ! Till mamma...

Sitter på tåget mot Linköping när Mamma ringer...
Hon skrattar/skriker i luren "JAG HAR FÅTT ETT CV!"
Haha tro det eller ej, efter mitt inlägg "Tim valde inte mig" där jag hänvisade alla intresserade friare att skicka sitt CV till min mamma med bifogat foto så har hon alltså fått ett mail!
Sen la mamma till att hon även ville ha utdrag ur belastningsregistret och inkomstdeklaration... (Mamma !)
Så här lyder mailet från Daniel - som vågade:

"Hej Christina,

Hoppas att du mår bra, och att livet ditt leker.

För det första vill jag bara göra klart att det här faktiskt känns lite skumt och lite konstigt. Jag har aldrig ju skrivit till en mamma förut för att försöka ta mig igenom beundrarbruset till hennes dotter. Men eftersom att jag är en kille som inte skäms för speciellt mycket och inte tar mig själv på speciellt stort allvar så tänkte jag ge det ett försök, man kan ju inte få mer än ett nej.

Sen så älskar jag ju att prova på och testa lite nya saker och vägar att gå. Kanske har med jobbet att göra, jag har ingen aning. Och jobbet är som copywriter, vilket innebär att jag skriver en hel del om dagarna. Och det gör jag på en reklambyrå som jag äger tillsammans med en kompis.
Sen på sidan om det så har jag även lite andra projekt på gång. Jag håller bland annat just nu på med att ta fram ett sällskapsspel, och skriva ett manus till en julkalender för vuxna som på något sätt ska gå under nästa jul. Mer detaljer om det kan jag faktiskt inte avslöja.


Men nu kanske du även undrar vad jag gjorde innan allt det här, och hur jag blev den killen jag är.
För att dra det rakt upp och ner så börjar jag med att jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Och det har jag alltid varit, vilket jag tror har att göra med att jag började spela hockey typ den dagen jag kunde gå. Men nu på äldre dar har jag tyvärr slutat. Kanske insåg jag att jag aldrig skulle bli en världsstjärna där ute på isen, eller så var jag inte beredd att ge upp allt det andra som man var tvungen att göra.

Men i alla fall, när jag var runt 18 år och bestämde mig för att satsa lite extra på hockeyn så valde jag att ta ett jobb som fritidsledare på dagarna för att få allt att gå ihop, och det jobbade jag sedan med under fem sex år på lite olika skolor runt om i norrort innan reklambranschen alltså dök upp från ingenstans.

Och nu har jag alltså hittat det jag vill jobba med, vilket jag tycker är riktigt skönt.


Och så här långt låter väl allt hyffsat normalt tycker jag, men kanske lite tråkigt eller vad tycker du?

Så jag får väl helt enkelt ta och berätta lite saker om mig själv som folk kanske brukar tycka är lite underligt. Vissa säger att jag absolut inte ska berätta det här för folk som jag inte känner, för att dom då kommer tro att jag är helt dum i huvudet, men det struntar jag i, för idag är jag på riktigt bra humör.

Så här kommer det, jag är heterosexuell schlagerbög, är helt inne i schlagersvängen under hela februari och mars, missar inte en enda delfinal. Men efter dessa månader har jag faktiskt fått min schlagerdos, två.- tre månader om året räcker alltså gott och väl. Kanske för att jag är lika förbannad varje år då inte mina favoriter vinner (förra året var det H.e.a.t och Lili & Sussie faktiskt), vilka var dina? Resten av året får det bli ”vanlig” musik, om du förstår vad jag menar. Men även där är jag en allätare, gillar det mesta som går att dansa till.


Nu vet jag inte om jag har missat något viktigt här, jo just det, du ville ha utdrag ur polisens belastningsregister, tyvärr kan jag inte bifoga det eftersom det tar ett tag att beställa. Och som den impulsiva mannen jag är hade jag ingen lust att vänta på det. Men jag lovar att om vi träffas någon gång i framtiden så ska jag ge dig ett sådant, men bara så att du ska veta så är det lika tomt som det var den dagen jag föddes.


Och pengar tycker jag är sisådär halvviktigt, så det får du inga uppgifter om heller. Men jag är ju egen företagare och klarar mig fint på det, så mycket kan jag säga. Jag är hel och ren och lever i mina ögon gott. Jaha, det var väl det, typ den konstigaste och svåraste texten jag skrivit så här långt i karriären. Men nu är den skriven, och om du nu godkänner mig efter denna text och dom bifogade bilderna så kan du ju tipsa din dotter om mig. Om inte annat så har du fått ett brev av en kille som tycker din dotter ser fantastisk ut och verkar vara genomgo. :-)

Ha en fantastisk helg och ett bra slut på året.


// Daniel."

Den modiga mannen - Daniel Segelström

Daniel, du har mamma på din sida. Vet inte om det var din Björn Gustafsson humor, julkalendern eller dina lockar - men hon ger dig grönt ljus ;)

Idag har du fått oss att le.

Vad tycker ni andra ?

Ska man ge Daniel en chans ?

//Victoria

så himla gulligt !

Ja verkligen! Titta här :

orre strandbergs blogg
Tack så mycket! :)


Snart åker jag in mot huvudstaden för att möta Sandra och sen går tåget till Linköping...



Great !

//Victoria

Stalker

Jag tror jag har fått en stalker.

Allt började igår på väg hem efter programmet.

Kan inte säga mycket mer än så nu...
Personen kanske läser bloggen också.

Just my luck.

Var det äkta ?

Det här var äkta.

Helgen efter att vi kommit hem. Jag är på väg till stan för att äta middag med Towa, Viktoria B, Regina och Julia.

Bobby ringer mig. Han sitter på tåget på väg upp till Stockholm.
- Jag har hört att du ska träffa Julia ikväll ? Kan du hjälpa mig att överraska henne?

Ofcourse ! Efter ett mycket försenat tåg så smsar han äntligen och frågar vart vi är.

- Ute compagniet svarar jag.

Vi väntar länge... Jag får övertala Julia som inte anar något
att stanna lite längre när hon vill gå hem.

Han ringer Julia och låtsas vara i Gbg.
Hon går ut från ute compagniet för att prata med honom i telefonen.
Då kommer han bakom henne...

SURPISE !

En bild säger mer än tusen ord. Och Paparazzi Victoria tog flera bilder.

//Victoria

Aftonbladet ringer.

Fortfarande vaken....Packar inför imorgon.

Aftonbladet ringer kl 00.20 - men jag väljer att inte kommentera den här gången.
Inte just den här saken.

För många personers känslor som står på spel.

God Natt.
//Victoria

Tim valde inte mig...

Dumpad.



haha Nej så kändes det inte.
Men jag blev inte vald av Tim, och det var helt okej med mig. Jag hade inte några sånna känslor för honom. Trots att jag verkligen försökte få fram något, men man kan inte tvinga fram kärlek, thats it.
Typiskt att man hamnade i den mest ointressant lovestoryn in history, men jag gjorde mitt bästa - under dem förhållanden som rådde där nere.


Anade jag något ?
Nej, det gjorde ingen. Men att Tim inte var "tillgänglig" kände jag hela tiden och det sa jag också till en del av tjejerna i huset när vi pratade, och även till Tim, kvällen innan finalen.

Bobby och jag satt en dag och pratade i huset... Det var i samma veva när jag hamnade i en svacka och ville åka hem. Han sa något i stil med "Du kanske får ge lite mer".
Då svarade jag "Det är inte lätt att ge när man inte får tillbaka". Det har du helt rätt i, svarade han och log imponerat. Långt senare skulle jag förstå vad han menade med det, och varför han höll med mig. Han visste något som jag inte visste. Men det är en annan historia som inte är upp mig till mig att berätta.

Jag kan inte vara arg på Tim,det är så här det fungerar, det visste vi alla. Folk har åkt ut hela tiden. Att vara arg på någon ligger inte i min natur, och vad hjälper det mig ? Dessutom var Tim aldrig något annat än snäll mot mig. Vem tror ni det var som sa till mig att inte oroa mig när jag skulle stå vid poolen ? Vem kom fram och torkade mina tårar när Sara åkte ut ? Nej det här var det bästa som kunde ske i finalen för min del. Kanske för allas del.

Nu andas vi ut.
Äntligen är det slut på hemligheterna

Nu kan man dejta vem man vill - Nu är jag offentligt singel.
Intresserade friare kan skicka sitt CV till min mamma, bifoga bild.

Hej då Marbella.

//Victoria

Snart är det över.

Nu är det nära.

Gå in på www.tv4.se och kolla in det senaste inför Mammas Pojkar ikväll.

Vi ses vid poolen ;)
Och då är det avgjort....


//Victoria

Inför finalen...

Final i mammas pojkar imorrn. Nu är det nära.
Pratade precis med Bobby som hade lite planer inför kommande kväll, men hade ju redan bokat upp mig på annat håll. Så imorgon kommer jag inte kunna uppdatera bloggen direkt efter programmet... Det är alldeles för mycket att skriva för att hinna när jag väl kommer hem. Tar ett tag att åka från Bromma !
Trodde jag skulle hinna skriva ner något idag om det - men icke. Jag skulle kunna skriva en bok om hur det blev och allt runt omrking. Blev på bra humör av att prata med Bobby, han hade mycket nytt att berätta. Många roliga saker som han kommer få uppleva framöver, lite avis på honom! Och sen fick jag reda på att jag missat något... Det här skrev Bobby på sin chatt efter ett program på tv4.se.

Tack Bobby. Det uppskattas grymt mycket.


Imorrn är det stressigt. Stänger på jobbet, fräschar till mig där och åker direkt till Råcksta för att träffa Viktoria B och några till flickor som ska se programmet. Sen är det fort hem och packa resväskan, för på fredag ska jag upp tidigt o jobba och sen direkt därifrån till tåget.

Haha NEJ
Idag hände en till sån där pinsam rolig sak när jag var i centrum.
Gick förbi ett av våra Tele2 stånd där en av killarna precis skulle rycka till i mig när jag svängde in på apoteket.Då ropar han "Det är ju du som är kändisen! Eller hur? Men du har färgat  håret! Vem vinner?"
Haha halva centrum tittade, inte minst hon i kassan på apoteket som satt på första parkett. Vi skrattar åt saken och han lovar att han inte är någon stalker när jag påpekar hur insatt han är i programmet. Killen var faktiskt riktigt skön att prata med och när jag är på väg därifrån ropar han efter mig "Ring mig!"
Hahaha

Nej dags att sova.
God Natt alla.
//Victoria

Bröllop snart

Trött.

Somnade vid bordet på jobbet idag medans barnen sov. Vaknade upp med en hemmagjord swimmingpool i handen. Attraktivt.

Jaha, jag fortsätter med tvätten från igår. Är jag effektiv hinner jag köra 2 maskiner idag innan läggdags! Vill bli klar innan helgen så man har lite valmöjligheter inför helgen.

Bokade tågbiljett igår, så på fredag efter jobbet rullar tåget mot Linköping (och sen vidare...). Har sällskap med Sandra som också ska "hemåt", vi ska sitta och skvallra om alla smaskiga grejer från mammas pojkar som då är slut!

Anledningen till att jag åker hem är för att det stundas för bröllop på lördag. Ingen mindre än min kusin, "syster yster" som gifter sig. Meningen var att jag "lill strumpa" skulle fixa hår och make, outbildad och nervös som jag var tog jag det med en lättnad när hon istället bokade tid hos frissan. Sist jag sminkade mammas väninna Caroline till hennes bröllop blev det ju bra, men det känns ändå som ett stort ansvar - perfektionist som man är, och orolig för att någon inte ska bli nöjd. Det är ju en av dem viktigaste dagarna i ens liv...

Bruden Caroline som jag sminkade i augusti och hennes Roger.
Tog även mycket bilder den dagen eftersom deras fotograf inte kunde komma.

Somnade även då vid bordet, efter tårtan... Ja. Pinsamt, men så är det när man har narkolepsi - kan inte kontrollera det.

Det positiva - Den gången gjorde jag iaf ingen swimmingpool.

Hörs senare!
Victoria

Nothing today

Jag har inte så mycket smaskigt att erbjuda idag tyvärr min kära blogg. Har jobbat, städat, tvättat och handlat. Och blivit erbjuden att vara med i ett nytt dejtingprogram... Ja.
Jag drar slutsatsen att dem inte vet om att jag är med i mammas pojkar. (?)

Juni.


Idag på jobbet ropar min kollega att jag har besök.
Vem kommer och besöker mig på jobbet ?
När jag kommer ut i hallen står två tjejer där som jag träffat på förut - på väg till och från jobbet, bland annat hon som jag berättade om i det här inlägget. Båda två har känt igen mig från Mammas Pojkar.

"Vi tänkte bara komma och hälsa på lite" berättar dem. Jag står och pratar med dem ett tag innan jag måste gå tillbaka till byggandet med barnen. Jag får reda på att dem går i 6:an i Runby skolan. Tjejerna hade såklart lite frågor om programmet som jag svarade på.

Passade även på att ställa en fråga till dem -
Vilka tjejer tror dem att Bobby och Christian väljer?!

Bobby  ?
- Jane

Och Christian?
- Viktoria B

Det återstår att se om dem gissar rätt ;)

Så här slutade omröstningen på tv4.se :

Procent antalet gick från 44% till 52% , vet inte vad det beror på, men tack så jätte mycket alla som har röstat om ni läser det här. Hoppas att jag inte gör folk besvikna nu i sista avsnittet bara! :)

Nej dags att duscha nu. Vi hörs imorgon.
//Victoria

Frågor om Mammas Pojkar

"Hej!
Jag har en fråga (eller flera) som jag är lite nyfiken på.
Vad får ni säga och vad får ni inte säga/göra innan programmet är slut?
Om det inte blev något med nån av killarna där nere och ni sen träffar en kille här hemma.
Får ni visa er ute med den nya då innan programmet är slut?
Måste ju vara jobbigt att behöva tänka på vad man får göra och inte göra..
Skulle du vilja vara med i programmet en gång till nu när du vet hur det är efteråt?
Hoppas att du vill svara på dom här frågorna."



Ja, vi har ju skrivit på kontrakt att vi inte får berätta saker som avslöjar vad som händer i kommande program eller utgången - alltså vem som åker ut och vem som står kvar sist.

Om det blir något med en av killarna där får vi inte berätta det. Inte heller visa ömhet offentligt. Med andra ord får man inte hålla handen, pussas, kramas osv, inte heller ta med killen hem till mamma och säga "Det här är min pojkvän". Facebook statusen ska man ju även låta bli att ändra ;)

Om vi nu träffar någon kille här hemma, är det i princip samma sak som gäller.
Den delen kan ju vara lite klurig - hur förklarar man detta för någon man kanske nyligen träffat, när man samtidigt ska hålla allt hemligt.

Jag ångrar inte att jag var med, men det var ju allt annat än vad jag förväntade mig. Jag vill inte hyscha om att jag faktiskt var besviken på hur en del saker gick till. Men man får inte glömma att det här var första gången Tv4 och Titan producerar Mammas Pojkar - och var alltså utan erfarnhet för vad som kunde dyka upp. Och det var ju en utmaning för dem, att hantera 32 olika tjejer var ingen lätt match. Blir det en andra säsong - vilket jag tvivlar på, så kommer nog mycket saker göras annorlunda.

Nästa fråga svarar jag på så neutralt jag kan - helt utan betydelse ifall jag har träffat någon i programmet eller här hemma. Vare sig jag är singel eller inte.

Med facit i hand så skulle jag nog ställa upp igen om det vart en del ändringar :
Mer seriöst
Ingen förnedrings tv
Färre antal tjej
Mer dejter
Fokusering på rätt saker, som inte är bråk mellan tjejerna
Att man fick röra sig mer fritt utanför huset (programmet kunde lika gärna hetat "Inlåst")
Ha kontakt med omvärlden (Läsa nyheter, ringa hem till familjen o säga "hej jag lever")

Och har man redan varit med en runda som jag har så skulle man ju vara förberedd på ett helt annat sätt om man nu går in igen.

Det är precis som du säger - ganska jobbigt att inte få berätta, hålla inne med allt.
Jag längtar efter sista avsnittet, så att sista pusselbiten kan få läggas. Kärlekslivet har helt klart blivit lidande av det här.Jag är dessutom en väldigt öppen person, gillar inte direkt att inte få prata eller skriva här om saker jag upplever eller känner.

En sån enkel sak som att få frågan "är du singel ?" Gör att man tvekar på vad man ska säga. Svarar man NEJ, tror folk en sak. Svarar man JA tror dem en annan....
För även om man blir vald av killen, och gillar varandra - så är det ju inte säkert att det håller här hemma.


Hoppas du fick svar på dina frågor Jenny! Kanske dök det upp nya frågor efter att ha läst vad jag berättat nu med? Jag svarar jätte gärna på sånna här frågor så gott jag kan, det är bara roligt att få dela med sig.

Kramar
//Victoria

När man talar om trollen...

Ja i fredags kom det som sagt var fram några som ville ta kort. Jag skrev i bloggen om en kille som sa "Du är en kändis! Vi måste ta kort ihop" Och så klickade det innan man visste ordet av.

Här är resultatet! haha

Minen säger ju det mesta - WHO ? ME ?
Och vad har vi lärt oss av detta ?
Jo - att godkänna bilderna innan ! Haha


Inte den vackraste bilden på mig, men ett kul minne!
Ännu roligare att han hittade mig så man fick se;)

//Victoria

Visade rumpan på Berns.

Kvällen som slutade och började i kaos igår.

Sprang till bussen vid kl 22 och trodde att jag missat den. Så jag går tillbaka hemåt och ringer Hediyeh och berättar vad som hänt. När jag kommer till min port igen ser jag på avstånd hur bussen kommer! Typiskt att den är sen när den alltid är tidigt annars, speciellt när jag ska till jobbet.

Jag ringer Hediyeh igen, sur och berättar vad som hänt. Nästa buss går om 30 min. Jag försöker se det positiva i situationen - Nu hinner jag sy kjolen jag har på mig som sprack i en sömn i slitsen där bak när jag tog ett jätte språng över gatan under mitt maratonlopp till bussen.

Jag letar irriterat efter nyckeln för att komma in i porten igen. Men var är nyckeln ? JAG HITTAR DEN INTE. Den ligger inte i min minimala handväska eller i någon jackficka. Precis vad jag behövde nu!
Jag ringer Hediyeh -  igen. Den här gången är jag JÄTTE sur. När jag tror att saken inte kan bli värre - så tappar jag min vante - i en vattenpöl.

Där står jag, utelåst, försenad, stressad och med blöta vantar.

Då kommer Hediyeh på den brilijanta idén att ringa någon av mina grannar. Efter ett tag får hon tag i min granne som bor på samma våning, hon kommer som en räddande ängel och öppnar! Tack!
Och nyckeln ? Den hade jag lämnat så fint i dörren mitt i all stress.

Det positiva - Hade jag inte "missat" bussen hade jag ju inte märkt att jag tappat nyckel förrens jag kom hem på morgonkvisten - Då hade jag garanterat inte kunnat ringa någon granne.

 Nu till slutet av kvällen.
Ca kl 02.40.  Berns, dansgolvet.
Victoria går loss o dansar gärnet. Glömt bort allt kaos och har haft kul hela kvällen. Då knackar en tjej mig på axeln och säger
"Ursäkta mig, men din kjol håller på att gå upp där bak. Den har inte gjort det än, men om du fortsätter dansa SÅ DÄR kommer den göra det"

Jag tar på min rumpa. OMG.  Jag rör mig mot väggen alá rosa pantern. HAHA Hade det varit Victoria för några månader sen hade jag fått panik - nu skrattade jag åt det och tänkte mest på hur långt ner över rumpan min jacka gick? Hediyeh springer och hämtar jackan - den är tillräckligt lång! Yes.

Det positiva - Jag hade iaf snygga trosor på mig.

Kjolen höll hela vägen hem, och hur många som hann se delar av min rumpa innan det vet jag inte - och det man inte vet tar man inte skada av!

//Victoria