Har aldrig sprungit ett lopp i hela mitt liv, bortsett från i skolan...
Korta distanser har alltid varit min grej, snabbaste tjejen i skolan på 60m och 100m genom åren. Men en meter till så är det platt fall och någon behöver stå med syrgas vid mållinjen. Eller ringa en ambulans (Vilket även gjordes en gång...) Svår astma och riktigt pissig kondis. Det senare går ju dock att göra något åt. Om man nu vill ;)
Astman dock, den finns kvar.
Slank in till Vårdcentralen för lite akutbehandling på rasten i tisdags. Fick gå före i kön, trots att inte Mille Yousefali stod i dörren.
Min gymnastiklärare försökte länge övertala både mig och min mamma att jag skulle börja träna friidrott på högre nivå, men jag var alldeles för blyg och hade helt enkelt för dåligt självfötroende då kan jag säga nu så här i efterhand. Känner fortfarande hur hjärtat rusar iväg precis innan startskottet. Ångesten att få en bra start. Att inte göra en Usain Bolt.
Dessutom har jag aldrig riktigt känt det drivet heller som man behöver. Viljan. "Vinnarskallen". Neej den genen flydde sin kos så fort den var först i mål till ägget. Möjligtvis ligger den och sover,bedövad av narkolepsin...
MEN NU
Varit sugen på Midnattsloppet ett tag men inte riktigt känt motivationen. Men nu minsann har jag gått med på att köra Vårruset med tjejerna från nya jobbet. Känns faktiskt riktigt jäkla kul att ha ett mål att jobba mot!
Började idag...
Som den rookien man är vet jag ingenting om hurvida resultatet är bra eller mindre bra, men det kan ju vara kul att jämföra senare om det sker någon förbättring hos tanten. Men just nu skonar vi självförtoendet tillsvidare och låtsas att det här var GREAT!
Pallade ju inte springa hela sträckan kan jag säga, speciellt inte i motvind - frustration. Lite intervall kort och gott!Pepp!
/Victoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar