Någons vardag

När man har att göra med funktionsnedsättningar är det ingenting som är varken givet eller självklart. Långt ifrån. Jag har min mamma i rullstol som hela livet har fått kämpa för både hjälpmedel och rättigheter, hon har inte ens rätt att förnya sitt parkeringstillstånd för att bilen inte är hennes (det är hennes sambo/ fästmans)  Sen att hon är för trasig i kroppen som är ihopsatt med olika senor från grisar och kor, har en höft tillverkad av NASA i Norge för 40 lax på ena sidan och en billigare variant på andra höften spelar ingen vidare roll. Det slog dem inte att man inte kanske kan köra en bil då? Men så fungerar det iaf.

När hon vill ha en ny rullstol för hon dessutom betala för den själv numera också - sweet! Skyll dig själv för att du föddes (som min mamma så fint uttrycker det) "med benen fel instuckna i arslet".

En helt ny värld
Jag har mini trollet som jag jobbar med, och även umgås med privat. Där är ju allting nytt, allting man undrar och lite till får man ta reda på själv - speciellt om det är något som är gratis som kommunen ska stå för eller habiliteringen. Det finns aldrig resurser nog. Allting kostar och är extra omständigt, ingen informerar dig om vad som underlättar eller vilken hjälp du har rätt till. Allt det här extra gör man gärna och lite till om det hjälper, men inte helt bekymmersfritt, och ofta i det tysta. Nej det finns ingen manual som kommer med en diagnos direkt...

Det är lite som att vara ute på en resa - först hamnar du på fel flight och landar någon annanstans - sen har flygbolaget tappat bort din resväska. Där står du och försöker förstå ett språk du inte talar i ett främmande land.
 Välkommen till Holland.

Allting ska vara en sån kamp,
vardagen ska vara en vardag - inte  ett krig.


Det finns fler som för sina kamper med okunniga läkare, diagnoser, rättigheter och allt annat i vardagen, här är en familjs sida där kan ni följa lilla Hampus: Följ Hampus

Hela veckan tänker jag länka till speciella bloggar där man får följa speciella barn. Det är värt att tänka på, det är någons vardag.

Have a little heart...
/Victoria