Att nr 2 är favorit siffran beror kanske inte bara på att jag fyller år den 2:e oktober. Nej det är ett nummer som följer mig precis som min egen skugga.
Äsch.
Har bara haft en sån där dag när jag råkat se senaste personen jag la ner hjärta och själ på allt för många år. Ja det skulle ju vara lättare om personen inte är på tv titt som tätt. Handlar inte om känslor, för de finns inte längre, utan det handlar om påminnelsen om hur mycket man gav, utan att få någonting tillbaka. Man vara bara ett tidsfördriv. Varken vän eller flickvän. Flickvän är någon annan. Som vanligt.
"Det finns inga offer, bara de som gör sig till offer"
- men lika ont gjorde det ändå. Still do.
Buhu.
Jaja. Men att aldrig duga till att vara någons flickvän är fan inte så roligt. If it isnt me - then what is it? Man börjar ju undra vad det är som gör att ingen fastnar. Man blir påmind om sina egna brister, kanske inte fysiskt, utan mer i livet... What u dont have.
Aja, skitsamma ska inte babbla vidare om det här. Oattraktivt jag vet, men det här är min väderstation, och jag behövde vädra... Jag är människa. Och jag är inte rädd för att erkänna det.
Innan någon säger något - Jag vet att jag duger. Jag vill inte ha något peptalk, bara sanningen. För jag är trött på att alltid bli lämnad, och bli kvar med ingenting förutom massa onödiga minnen.
Vi sätter punkt där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar