Deja Vu

Good girl gone bad ?

Ibland undrar jag hur det hade varit om jag aldrig flyttat till stockholm.Det tråkiga är att slutsatsen jag kommer fram till inte är 100% rätt beslut.Det är svårt att tro att det skulle vara värt att må så dåligt som jag gjorde efter att jag flyttat till Stockholm.
Jag mår dåligt av att bara tänka på det. Titta på en bild från den tiden. Jag kommer ihåg precis allt, för väl.
Dagar jag önskar jag kunde gå tillbaka till, som hade ändrat ALLT. Än idag hade jag gett ett finger för att ändra på det som hände. Bokstavligen talat.

För många dåliga beslut, på för kort tid. Och när spiralen bara växte med dåliga beslut sjönk jag, i mina och andras ögon.
Man är sin egen största kritiker oftast. Det är jag.
Jag vet att saker hände av en och flera anledningar, men man kan inte skylla sina egna handlingar grundat på någon annan persons handlingar. Så dum är jag inte.

Destruktiv tid
Någonstans på vägen, efter en för lång tid förstod jag att jag var för hård mot mig själv, efter att ha isolerat mig själv flera månader från omvärlden som något slags straff eller botgörelse. Nu hjälpte väl inte det så mycket ändå, eftersom jag bryr mig alldeles för mycket om andra som betyder något för mig, och kommer nog alltid att göra.

Jag vet inte vad det beror på. Att vi tittade på gamla bilder idag och pratade om saker som hänt eller det som hände igår... Men känslan som jag hade då finns i mig nu. Jag har sjunkit i någons ögon, och det är mitt eget fel.

Igår
Jag är inte skyldig den här personen något alls, på papper har jag inte gjort något fel.
Men för mig är det moraliskt fel, jag är för ärlig och kommer inte undan det faktum.
Och att känna att man gjort fel, är värre än att ha gjort fel på papper.
Och jag bryr mig verkligen om den här personen, tyvärr. Jag vill vara perfekt i den här personens ögon, varför vet jag inte, kan vara för att personen själv är så bra (?) och har ett gott omdömme.
Känslan av att bilden av dig hos någon annan förstörs är hemsk.

Förlåtelse är nyckeln.
Men att be om den är svårt.

Jag hatar uttrycket "Du kommer ångra dig om du inte gör det"
Det är tvärtom. Jag ångrar mig om jag gör det.

Ska jag gå genom livet utan att gör någonting då?
För att må bra så är det tydligen svaret.

Varför ska man ha så hög moral...Det lider man bara av själv.
Är det värt det ?
Nej. Jag tänker bli bäst igen. Jag är bra. Grymt bra faktiskt.
Jag är ett kap ?
Flickvänsmaterial på hög nivå.
Och jag behöver inte vara perfekt i allas ögon.

Nej jag tänker inte ta det här till mig har jag bestämt mig för nu.
Jag tänker må bra!

//Victoria