Hon gjorde min dag

Blev så glad imorse.

Idag tog jag bussen till jobbet vid kl 8, vid ändhållsplatsen där jag går av, ligger också Runby skolan. Så vid kl 8 är det självklart fullt med skolbarn på den bussen.

När jag gått av bussen och går åt motsatt håll till förskolan där jag jobbar möter jag en liten tjej, hon är kanske 10-11år. Jag tycker mig känna igen henne lite, tror att vi brukar korsa varandra på gången mellan skolan och förskolan. Hon klickar på sin mobil och tittar upp.

- Hej säger hon.
Jag stannar till.
- Hej ! Svarar jag med ett leende. Undrar om hon behöver hjälper med något ?
- Jobbar du på dagis? Frågar hon.
- Ja, det gör jag, säger jag lite undrande.
- Har du varit med i mammas pojkar ? Frågar hon lite mer självsäkert då.
- Haha ja, det har jag. Känner du igen mig ?
- Ja, svarar hon och ler.

Det jag blev glad över var inte att hon kände igen mig, även om det också var kul.
Utan att jag fick chansen att bemöta henne på ett trevligt sätt - chansen att var en förebild.
För det var svårt i tv rutan, när man själv inte alltid väljer vad som ska göras eller pratas om, eller vad som väljs att ta med. Jag fick ett gyllene tillfälle, även om det var ett litet.

Och jag hoppas att den här lilla 10 åriga tjejen blev glad över att jag stannade upp, tog mig tid, och log mot henne. Hoppas att hon tog till sig det, och bemöter andra på samma sätt.
Det låter så simpelt, men jag intalar mig själv att hon också blev glad.

Att vara en förebild är få förunnat, eller få som tar tillvara på.

Tänk att få vara med om att forma världen ?
Allt du gör räknas.
Många bäckar små...